Världen från en liten tjejs perspektiv

Den 5 maj bär det av. Då ska jag (försöka) stå på egna ben och åka till USA som aupair i ett år. Några vänner (nämner inga namn) har gett mig ett par veckor. Jag är positiv, så jag satsar på... mja två månader kanske.

Jag ska ta hand om två pojkar, 5 och 9 år. Detta innebär att jag måste spela fotboll  typ varenda dag MEN det föreligger dock ingen risk att jag ska tappa ungarna i golvet. Vilket är positivt, mycket positivt. Jag ska bo någonstans utanför staden Hartford i ett litet samhälle som heter Simsbury. Där finns starbucks, bio, gym och ett apotek. Säkert något mer, men jag förstår mig icke på de där amerikanske hemsidorna. Dom är värdelösa i princip.

Jag hoppas, hoppas, hoppas att familjen är schysst och inte utsätter mig för 12 timmars slavarbete per dygn och att barnen inte slår mig. Men eftersom varje aupair familjen haft har stannat där i två år och åkt hem på grund av utgånget visum tror jag att det inte är fallet, såvida inte de tidigare aupairerna njuter av slaviga arbetsdagar per dag och smärta... men jag antar inte det.

Ja det var väl ungefär det jag ville säga. Denna blogg kommer i huvudsak handla om min resa till USA men det kan förekomma vissa inlägg när jag är drabbad av pms osv...so look out!

Snart bara 4 månader kvar!