Världen från en liten tjejs perspektiv

Två personer som jag kommer sakna så jag dööör därborta i amerikat är mina älskade vänner Malin och Cicci. Dom har känt mig längre än någon annan människa.  Såna där människor som ser bara på ett ögonblick hur man mår, om något har hänt, om jag är glad eller ledsen. Den känslan av trygghet är så sjukt bra att ha och jag kommer sakna den så mycket därborta. Vem ska jag ringa 50 grr om dan? Vem ska jag tigga frukt av? Vem ska jag prata värmländska med on daily bases. Vem?

Om ni läser det här någon gång, lovar jag att jag inte lämnar er alls. Det kanske ser ut så men jag gör det inte för ni finns alltid där ändå (och det finns skype därborta vilket betyder att ni blir telefonterroriserade ändå).