13 dagar

13 dagar kvar nu. Kan inte riktigt bestämma mig om jag är självmordsbenägen eller överlycklig. Dom senaste dagarna har jag typ...håll i er nu...längtat till USA (jag vet hur knäppt som helst, I must go on pills)

Nu har Malin varit här en stund. Och då fick hon nästan mig att gråta igen. Jag får dåligt samvete fastän jag vet att jag inte borde ha det. Känns som jag lämnar henne här på något sätt. Plus att vissa andra omständigheter gör att det känns litegrann jobbigt också.

Men för att vara lite positiva här så har jag inte fått ett enda panikanfall på typ en vecka. Det är rekord.
 
I'm in progress people.

image20

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0