Världen från en liten tjejs perspektiv

I helgen insåg jag en sak. Jag saknar mina kompisar... jag saknar mina tjejkompisar. Jag saknar tigga mat av Lina, jag saknar att snacka singelliv med Josefin, jag saknar att åka till statoil varje dag för att hälsa på Malin varje kväll (och få gratis bullar).

Och jag saknar min tjejkompisar i CT. Jag vet att jag borde vara här och att jag har det tusen gånger bättre här än där... men jag har ingen person som jag kan åka till om jag vaknar upp en morgon och känner mig superdeprimerad. Jag har ingen att bara ringa och gråta till.

OCH DET SUGER!!!

(Det finns en möjlighet att jag har PMS idag också)