Jag mår bra utan Veckorevyns hjälp:

Jag började läsa tjejtidningar när jag var åtta. Det var en Frida och Backstreet boys var på framsidan.

 När jag var 11 år gjorde jag min första diet. Den bestod av havregryn och jordgubbar. Det var ju supernyttig. Det hade jag nämligen läst i Frida och i Veckorevyn. Och sen när hade dom fel?

Jag älskade att prenumera på Veckorevyn. Varje gång jag den kom i brevlådan fick jag liksom som ett rus. Undra vad dom nu har för någon supercool diet jag kan prova? Eller livsförändrade kläder jag kan köpa.. gärna billigt från hm (och jag ska se smal ut). Men det varade bara i fem minuter. Efter det fick jag bara ångest. Jag var ju långt ifrån det jag ville vara just då. Perfekt. Jag började febrilt tänka ut en massa lösningar hur jag kunde bli perfekt. Vilka kläder jag skulle köpa. Hur jag skulle träna. Hur jag skulle äta. När jag skulle äta och träna. Och plus jag skulle vara sådär avslappnad och cool. Som en perfekt tjej ska vara.

 Det menade i alla fall Veckorevyn.

Just då förstod jag inte att jag mådde dåligt på grund av att läsa ytliga tjejtidningar. För nej, det var ju mig det var fel på. Om jag bara höll min diet och tränade tre gånger i veckan, samtidigt som jag var cool, driven och avslappnad. Då skulle jag ju bli superlycklig, eller hur?!

Jag insåg först hur påverkad jag blev av alla tidningar när jag slutade läsa dom. Helt plötsligt mådde jag bra. Som mig själv. Inte en tjej som hela tiden strävar efter att vara någonting annat. För det var ju precis vad jag var.

Jag mår bra utan Veckorevyns hjälp

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0