Dabuzz!
September kan jag tänka mig. Och Basshunter är inte så himla otänkbart heller. Men Dabuzz??!!
Ni hörde rätt. DABUZZ SPELADES PÅ MITT GYM, I NEW YORK, IGÅR!!!
...av alla ställen. Dabuzz.
Har förresten en singel med deras autograf, någon som vill köpa?? Ska vi säga 500? 550?
... nu när dom är internationella menar jag.
Jag och Malin är inte lättraggade längre.
- jag kom på en sak, vi är snygga, roliga och sköna på samma gång, rena rama kapen!
- men det är just därför man hamnar där... i sängen
- ah jag förstår precis! Killen säger att du är snygg och rolig och skön på samma gång vilket gör att man TROR att killen gillar dig på riktigt fast han bara vill ligga.
- precis tina, precis så!!!
- ... vi har blivit lurade
- ... jag vet!
Okej, kanske vet jag inte riktigt vad jag vill få fram med det här. Eller jo det vet jag.
Jag och Malin är från och med idag inte lättraggade. Vi har skaffat hos oss en integritet.
.. och ja, jag lärde mig det ordet idag.
Vem som helst fattar ju.
BREDVID MIG!!!
Man kan ju klart anta att han hade spanat in mig hela dagen på stan, följt efter mig, köpt biobiljetter och mutat mina kompisar med godis så att dom ser till att det finns en ledig plats ledig mig för att sedan gått förbi mig och sagt lite avslappnat "is this seat available?"
Herregud man är väl inte dum!
Vem som helst skulle kunna sett det.
Typ.
När tiden inte räcker till.
Gosh.
Jag kom på en sak.
Josefin är här om tre veckor!!!
JAG MÅSTE STÄDA!!!
...eller tre och en halv vecka är hon här. Men på idag är det måndag och då städar jag aldrig, och tisdagar så tränar och då är jag så himlans duktig att jag inte behöver städa, och onsdagar har jag min tvdag... och sen torsdag JA DET ÄR MIN VILO DAG OKEJ??!!
Helgen är inte aktuell. Och Fredag?
Fredag är Fredag.
Då städar man bara inte.
Typ, liksom, asglad, tjej!
Josefin säger att hon känner precis likadant.
... men jag har något att berätta
Idag vaknade jag upp och var GLAD och POSITIV och GLAD.
Hur det kändes?
Det kändes helt okej! Lite ovant. Men helt okej.
/
Typ liksom asglad tjej
Man kan inte vara kräsen jämt.
Han tar min biljett
"You have very beautiful eyes"
"Hehe, eh thank you."
Sedan ser han mig rakt i ögonen:
"I love you"
Oj, hur blev det så här!!! hjälp!!!! Lite chockad blir jag, jag menar, det gick ju lite väl fort, men åh andra sidan... jag har ju fina ögon, det har mamma alltid sagt. Och plus, hans pupiller verkar normalstora (defenitivt inte hög, inte alls). Åh vad ska jag svara? Kom igen Tina, smart, svar, smart svar, SVARA SMAART!!!
"eeeh, love you too!"
... som min mamma brukar säga "det gäller att inte vara så himla kräsen i såna här lägen".
(och jag lyssnar alltid på min mamma)
Tina campar:
Ni hörde rätt. Camping. Madrass.
Jag ska nämligen resa runt i usa och CAMPA i tre veckor!!!
Sist jag campade var på Hultsfred. Efter en dag började jag tröttna. Efter två dagar bröt jag ihop mentalt.
Då bodde jag i husbil. Med toalett och rinnande vatten. Varmt vatten.
Men jag fick panik, okej??!!
Skajp.
Jag har ångest och vill bara ringa hem.
Jag försöker ladda på min kredit på skype.
Men det går inte.
"we are processing your order"
försöker igen.
"we are processing your order"
försöker IGEN
"we are processing your order"
Vadå processing my fucking order!!!
Jag försöker snällt istället:
FUNKA SKYPE FÖR I HELVETE!!!
/
pmsig tjej
nej, VÄLDIGT pmsig tjej
nej, skicka-virus-till-skypes-datasystem-pmsig-tjej
NEJ, be-very-afraid-pmsig-tjej
(viktigt att få rätt)
Trött, trött, trött.
Trött på att vara aupair.
Trött på att aldrig har något privatliv.
Trött på att jobba hemma.
Trött på att inte ha ett eget liv.
Trött på att inte vara hemma längre.
Trött på att inte sova i min egen säng.
Trött på att ungar i usa blir så daltade att dom ALDRIG kommer klara sig själva.
SÅ JÄVLA TRÖTT ÄR JAG IDAG!!!
... sen kan jag ha pms också.
Jag är duuuuuum
Bloggen är ett sätt för mig att ventilera. För det mesta blir det liksom komiskt och roligt och ibland så tänker jag inte så mycket på vad jag skriver utan jag skriver vad som är för stunden. Och då kan vissa personer som kanske inte vill vara med här komma med ändå.
Det har varit så skönt med den här bloggen i början för jag hade knappt några läsare och jag visste VARENDA person som läste min blogg. Det tillät mig att skriva ungefär vad jag ville, vad jag kände för. Jag kunde skriva om interna saker och privata saker och gick jag över gränsen gjorde det ingenting. Det spelade ju ingen roll. Alla jag som läste var i min privata krets.
Och om någon tyckte jag skrev ett kul inlägg var det bara ett plus.
Nu har jag mycket fler läsare men jag tänker fortfarande i dom banorna. Att ingen direkt läser min blogg vilket gör att jag tror att jag kan skriva precis vad jag vill.
Men det kan jag inte.
Och nu ska jag börja censurera mig själv.
Såå förlååt!!!!
Nu ska det bara handla om mig.
Hej mormor
Jag vill bara säga att... DET ÄR INTE JAG.
Jag lever under pistolhot och jag tvingas att skriva om saker jag inte alls vill.
Hemska saker.
...
Bara så du vet!
Nu ska jag virka.
Puss!
Hej mamma!
NEEEJ, jag säger inte till alla att jag tycker mina bröstvårtor är snygga (eller bröst, samma anatomi).
Har bara sagt det till Jocke.
Och han har lovat att inte säga till nån!
Puss
/ Pank dotter.
Att lämna ett helt liv. Igen.
... det här får mig att tänka på när jag åkte hit.
Oj, vad jag grät. Och förbannade mig själv.
Helt plötsligt, precis innan jag åkta, hade jag det så himla bra. Världens bästa pojkvän (och vi skulle gifta oss en vacker dag, OCH få barn, det visste jag!) och kompisar.
Jag undrade hela tiden varför jag åkte, hur dum jag var. Kunde jag inte bara stanna kvar, för alltid?
Men jag åkte ändå. Mitt år blev inte alls som jag tänkt mig. Jag och min pojkvän gjorde slut. Jag hamnade i rematch. Jag har gråtit, skrattat och gråtit lite till.
Men jag är GLAD att jag åkta. För jag skulle inte vara den jag är idag om jag inte gjorde det. Det känns som jag har blivit flera år äldre och smartare och modigare. Bättre helt enkelt.
Och jag trodde inte att jag skulle känns det här. Men det känns tungt att åka härifrån.
Och jag börjar inse att det kommer göra tusen gånger ondare att lämna New York än det gjorde för ett år sen. Hur jag än vänder och vrider på det är det här mitt hem just nu. Jag kommer knappt ihåg något annat.
Det är ju ett helt liv jag lämnar.
Alla är vackra på sitt sätt!
Jocke visar mig sina tänder:
- Kolla Tina, har jag inte helt perfekta tänder. Dom är inte hur vita som helst. Men det kan man ju fixa med tandblekning, eller hur??!!
- mm
- Eller hur Tina??!! Fina tänder eller hur??!!
Jag funderar. Måste hitta något att kontra med. Vad har jag för bra attribut? JA, nu har jag det!!!
- Själv har jag rätt snygga bröstvårtor.
Det blir helt tyst.
... sa jag något fel?
Fredagkväll.
Vad ska ni göra sådär en fredag?
Själv är jag kluven. Det ena alternativet är att gå ut.
Problemet är att jag bråkade med barägaren "lite sådär smidigt" förra helgen.
Ett annat problem är att jag inte kom ihåg varför? Jag har försökt med allt, yoga, meditation, letat intensivt bland helgens minnen. ingenting har funkat...
... kommer fortfarande inte ihåg.
Den andra alternativet är att stanna hemma. Själv.
Hahaha, håhåhå, vilket skämt.
Vi ses i dimman. 
Vi har tre liv. Det vet alla.
- LINA, jag kommer hem!!!
- Jasså?När?
- 2 juni, halv ett på dagen, åhåå, jag kommer HEM!!!
- Jo sant... om inte planet STÖRTAR förstår... hehe.
- Nej, nej nej, tänkt inte så...
- hehehe, tänk om det gör det, så DÖR du. hehe, DÖR!!!
Okej ni kanske undrar varför jag inte konfronterar Linas okänslighet.
Men jag är nämligen helt lugn. Om vi räknar i tvspelsliv har jag tre liv på mig innan jag dör PÅ RIKTIGT.
HA. Vem skrattar nu liksom!
Jag kommer hem!
Idag gick jag in på mitt aupairkonto, lite sådär på skoj.
Och vet ni vad?
jag har fått min flygbiljett hem!!!
Kl 1230, 2:a juni, på Arlanda, terminal fem.
BE THERE!
(röd matta och champagne är OKEJ)
Alla aupairer är inte dumma i huvudet:
Uh. Hittade din blogg idag och tyckte du verkade skön(jag tror nämligen att alla au-pairer, förutom jag, är dumma i huvudet), oc då tänkte jag att vi kunde bli kompisar, jag åker iväg som au-pair i juni till Long Island. Men, du åker ju hem. Trevligt att inte lära känna dig, hoppas du får trevliga sista månader!
Jag tänkte precis som du!
Att aupairer var dumma i huvudet och konstiga (förutom jag).
Jag tänkte också att jag bara ville ha amerikanska kompisar. Aupairlivet var bara en grej som skulle få mig till usa. Inget annat.
Men redan efter några månader så insåg jag att jag inget hellre ville var att HA aupairkompisar. Andra aupairer förstår vad du går igenom. Dom kan relatera om du är helt förstörd och bara vill hem och dom förstår precis om ungarna har varit förjävliga. Även om dina kompisar där hemma eller personer som inte är aupairer försöker förstå så kan dom inte det fullt ut.
Plus att det finns fler sköna människor här, LOVAR!!!
Att göra slut.
Snyft.
Jag såg just det nya the city avsnittet. Jag vill inte försöra nåt, men JAY OCH WHITNEY GÖR SLUT.
Förlåt.
Usch, jag blir så himla sentimental av sånt här. Ungefär som när jag och mitt ex gjorde slut:
(Jag hör spolningar.)
- Vad gör du?
- Ehm, eh, jag skiter...
- VA?
- Ja vadå?
- Vadå, ja vadå? Vi gör slut och du skiter. VI GÖR SLUT!!! Inte läge.
- hehe, men ta det lugnt. Tänker mycket bättre nu. Allt blir klarare.
- Vi gör fortfarande slut.
- Ja precis! Tänk vad alla smarta saker vi har kommit fram till idag!
- Va?
- Ja, superbra, bästa som hänt på länge. eh du, jag måste dra nu men vi hörs va! Puss!
-eh, puss?
"Status på lunar är status på stan"
C:- Jag har sett zlatan i malmö.
T:- Min förrförra jobbarkompis kusin är gift med honom!
C:- Han höll på att köra in i vår bil
T:- Okej, om vi ska gå såhär långt så vann min gammelfarbror vm i längdskidåkning 1939!!!
C:- Ska jag också skryta då. Min pappas sambo har varit GIFT med TOMMY NILSSON
T:- haha, okej. Men min familj heter ROMANOV, jag är i princip adlig och min gammelfarfar ligger i en massgrav i tyskland!
C:- men min familj heter backman och äger en skog i dalarna
T:- HA, min familj äger skog OCH i princip en by i norrland. Kuuraaavaaaraa. Min mormor la till det sista a:t i slutet. Plus jag hade högst lunarstatus i åttan. Av alla mina kompisar.
Caroline blir tyst.
Ni ser. Jag vann. Jag vinner alltid.
(Att min mormor och morfar är dom enda bosatta i byn är inte relevant)
(Plus, status på lunar är status på stan, det vet alla!!!)
Nöjd.
- Lina, kommer du fortfarande vara kompis med mig när jag kommer hem?
(jag snyftar)
- Ja... lugnt.
- Lovar du? Lova!!!!
(snyftar igen)
- ja.. jag lovar.
- Hur vet jag det? Hur vet jag att du inte hittar någon ny Tina, kanske??!
(gråter)
- FÖR HAR FAN INGA ANDRA KOMPISAR TINA. JAG HAR INGET JÄVLA VAL, NÖJD?
Hehe.
Mycket nöjd.
Måndag.
Jag uppfattar det som en alarmklocka?
Men vadå? Är det inte fortfarande helg? Litegrann? Pyttepyttelite? HALLÅÅ?
Sen kollar jag på kalendern. Just ja. DET ÄR MÅNDAG.
...
Ångestdämpande, någon?
Efter två år.
... idag har jag hittat min balklänning!
Ni ser rätt.
Jag gråter.
Får inte plats. I klänningen.
(antagligen måste man väga 40 kilo??!!)
... sen kan man ju undra varför man ska köpa balklänning sådär två år försent.
Blek och tacksam tjej:
Som nu. Jag har försökt och lockat håret. I en timme. Att tillägga är att jag inte har utsatt min hår för locktänger på TVÅ ÅR!
Första halven på håret gick bra. Finfina lockar. Men andra halvan. Platt.
PlattPlattPlatt!!!!
... i och med detta vill jag säga tack.
Tack mamma för mitt platta hår som man inte kan göra ett skit med
Tack mamma för att jag går upp två kilo genom att bara skymta en daimglass
Tack mamma för att jag behöver köpa 7 centimeter höga klackskor för att nå upp till bardisken.
Tack mamma för att jag är ser ut som ett superblekt spöke på vintern.
TACK!
Blek och tacksam tjej.
Underbara minnen från högstadiet:
Jag läse just en gammal klasskompis blogg.
Får världens högstadie flashbacks. Kanske inte så himla roliga eftersom jag var rädd jämt.
Tre saker jag var mest rädd för i högtadiet:
1. Att få MVG på ett prov.
ååh det här var hemskt. Det var som två krafter drog i mig. En som ville bli smart och få bra betyg och en som ville bli populär.
Jag ville blir populär.
Det jobbigaste med det hela var när jag fick tillbaka ett prov eftersom jag visste att inom dom 5 närmaste minuterna kommer jag bli korsförhörd vad jag fick. Jag ville ljuga, typ säga, "eh, jag fick bara vg, typ, fatta inte liksom ba, inte pluggat någonting bah". Men det funkade aldrig. Fick bara ett "ofta du fick" och sen gick dom "ascoola" iväg till kafeterian.
2. Att ha matsalspraktik i sjuan
jag förstår inte hur man kan utsätta en osäker trettonåring för sånt här? Förstod inte personalen att niorna spillde mjölk över hela bordet (och strödde aromasalt) på, bara för att jävlas!!!
Förresten var förkläderna skitfula.
3. Att sitta själv i matsalen
Tänk er följande scenario:
Eftersom läraren inte hade någon annan tid än din vanliga lunchtimme (när alla andra av dina kompisar gå på lunch) så är du tvungen att göra ditt omprov just då.
Du skyndar dig. Nej du speedar. Du gör allt vad du kan för att bli klar på 5-10 minuter. Kanske till och med två. Sedan springer du till matsalen, allt du kan, du går in, kollar läget.
Ingen av dina kompisar är kvar. Inte nog med det.
Det är BARA det supercoola killgänget i nian kvar.
Du går in i matsalen, tar din bricka, öser på lite, så lite mat som möjligt, går och sätter dig. Du försöker äta första tuggan mat, men nej, det supercoola killgänget i nian sitter och STORglor. Du kollar ner på tröjan så du ser att du inte spillt något. Okej, läget är okej. AndasAndasAndas. Du klarar det här Tina. Du koncentrerar dig på maten, men du hör att någon ropar på dig.
- Öh du tjejen!
- eh, ah.
- Vilken klass går du i, inte sett dig förut?
- ehm, 7A. Högst upp.
- Jaha, oj fan. Du har väldigt stora pattar för det.
- ehm, ok, tack, typ.
- Har du haft sex nångång förresten?
- ehe, vadå?
- så du är oskuld eller?
- Nej, eller, jo.
- hahaha, killar hon är OSKULD. Jag kan fixa det om du vill, vill du det?
- nej tack, eh, lugnt, ska gå nu.
Du tar din bricka, slänger in allt i soporna och springer genom dörren. Och du lovar dig själv att aldrig, aldrig, aldrig mer vara sjuk på ett prov.
ALDRIG.
Josefin!!!!
Josefin kommer i April. Jag är så glad. Inte bara för att hon är fem centimeter kortare än mig och får mig att känna mig som en normallång person. Nej vi har inte träffats på 1 och ett halvt år.
Det är 18 månader har jag räknat ut.
SMART TJEJ.
Jorden är faktiskt rund!
Ibland är det viktigt att hålla sig ungdomlig.
Som idag. Jag och Anne med 200 andra barn på Naturhistoriska NYC. Vi gick till och med på bio... om rymden.
Visste ni förresten att jorden rund INTE platt??!!
HA!!!
Det lärde jag mig idag. 
