Världen från en liten tjejs perspektiv

Jag måste bara berätta något som slog mig idag. Jag är lycklig. Här. Jag menar jag började ana litegrann att jag skulle kunna stå ut såhär i ett år. Men jag antog att, ja, jag skulle gråta varje dag, vilja ta livet av mig och såna saker, inte... eh trivas.

Och vet ni en annan sak?

Jag har inte tappet någon av barnen i golvet än. I am very proud of myself.

Jag, Emelie (min kompis) och Jenny (min andra kompis) bestämde oss för att bege oss till ett ställe där man betalar för att måla sina egna keramikprydnader. Jag målade en spargris. Visst är den fin? Dom svarta prickarna var helt mig idè. Bara min.


Jag har två saker att säga om den här bilden. Nummet ett, jag brukar inte ha det där uttrycket i ansiktet när jag går ut och går. Och nummer två, nej jag är inte gravid! (tack för er förståelse)



Det måste vara klänningen. Jag kan ju inte gå runt till vardags och se 7 månaders gravid ut. Not so very hot. Då ser jag verkligen ut som en småbarnsmamma i matbutiken med bristningar... och jag kan inte fatta att ens nämner det här... åderbrock. Vad, vad deprimerande. Mamma hur har du överlevt, HUR?

Egentligen skulle jag hämta en ny aupair, Emelie och ta henne på en powerwalk. Men hon vill inte längre. Så nu känner jag mig pyttelite dissad och tjock. Jag måste ut och gå. Men jag vill inte gå själv och bli våldtagen, skjuten och styckad på samma gång. Så nu har jag tre val:

1. Sitta framför husets tv hela dagen. Äta godis.
2. Sitta framfor min rosa laptop hela dagen. Äta godis.
3. Ta en powerwalk. Bli våldtagen, skjuten och styckad på samma gång ändå (jag blir ju smal i alla fall).

Har inte bestämt mig riktigt än.

Jag försöker inte ha några som helst förväntningar alls. Det är LUGNT om min pojkvän inte kommer hit på min första lediga vecka. Superlugnt. Och jag har ju inte planerat något. Bara flygresa, busstransfer och lägenhet i new york och så. Inget viktigt. Och jag har bara skrivit ner några saker vi kan göra. Bara några. Och om han inte kommer hit kan jag alltid åka till Mexico helt själv. Hört att det är jätteroligt.


Guu vad jag älskar inga förväntningar!

I Fredags var jag och några tjejor på drive-in-bio. Jag vet inte riktigt vad som drev oss. Om vi var sjukt uttråkade eller bara jättenyfikna på att sitta i en bil och se på film.

Hur var det då? Jo, det var precis så redneck som jag trodde det skulle vara. Och det var rätt mysigt om det var en dejt och du inte hade din pojkvän tusentals mil bort (jag är inte bitter). Och myggen är ju bara ett plus.

Jag har huvudvärk. Och nej, jag är inte bakis.

Igår hade vi grillkväll på Martinas altan. Och jag var så exalterad över allt; kyckling... med klyftpotatis... och bearnaisesås (vet ni hur längesen jag åt bearnaisesås, grillat eller ens klyftpotatis?!) att jag inte tänkte så mycket att jag vickade på stolen. Och att bakom finns ingenting förutom ett fall på lite mer en än meter. Så vad händer?

Tina faller. Och jag vill inte verka dramatisk eller något men jag trodde fakiskt jag skulle dö eller i alla fall slå i ryggkotan så att jag blev helt förlamad. Men mest  av allt att jag skulle dö.  Och vet ni? Jag har faktiskt tusen saker att göra i mitt liv:

1. Flytta ihop med min pojkvän.
 Vi ska ha en lägenhet precis vid havet och jag vill ha ett rosa kylskåp. Jag måste bara diskutera det med honom först (jag vet ju att han är superexalterad egentligen. Han vet bara inte om det än)

2. Kvalificera mig in i mensa.
 Jag vet att jag inte verkar som en typiskt mensa person. Men jag har faktiskt vissa egenskaper som skulle uppskattas där. Plus att jag är smart också, jättesmart. Jag har inte visat det än bara.

3. Skriva en bok och blir rik.
För det första måste någon betala för det rosa kylskåpet och för det andra vill jag kunna sova 14 timmar per dag. Och få betalt samtidigt.

Okej, jag är lite dramatisk och jag lever och så nu. Men jag har faktiskt en hjärnskakning. Der är jag helt säker på. Och om jag somnar nu, precis nu kan jag hamna i koma och dö. Bara så ni vet.

Nu har jag bestämt mig. Jag ska köpa en egen dator. Det dyraste jag har köpt... någonsin, var nog ett par jeans för 1400 och då fick jag råångest. Men det här är ju liksom viktigar. Jag har redan gått in i ett jag-behöver-inte-ha-ångest-fast-jag-kommer-bli-pank-läge så just nu är jag superlugn.

 Det finns dock ett litet, litet problem. Jag kan absolut ingenting om datorer. Men eftersom jag råkar vara flickvän till någon som spenderar 90 procent av sitt liv framför datan så lärde jag mig massa nya saker idag:

- Bluethooth innebär inte "blå tand"
- Alla bajsar på intel certrino professor (dual-core är mycket bättre)
- Hp suger
- Köp en sony vaio "or get aids and die"

Känner mig som en expert redan.

Idag ska jag träffa en ny svensk tjej. Hon ska bli min kompis har jag bestämt (såklart hon vill). Jag ringde faktiskt igår och vi pratade. Eller jag pratade. Mycket. Jag kunde verkligen inte hålla käften. Jag försökte verkligen vara civliserad och normal, precis som alla andra. Men det gick liksom inte.

Jag hoppas inte hon blev, eh, rädd. JAG VILL  JU BARA HA EN KOMPIS!

Min pojkvän höll på att skicka ett jättefint mail på en a4a addresserat till mig när hans kompis Linus stängde ner hela datorn. Mailet är borta. Och vet ni vad? Min pojkväns dator har gått sönder också. Han kan inte skriva några spontana kärleksmail till mig längre (och även om datan vore hel så är spontana kärleksmail något som händer vart tjugonde år. Typ)




Inte okej Linus. Inte okej.

Jag fick en fråga om tips för blivande aupairer. Ärligt talat är jag nog den som man inte borde fråga alls. Det finns så många andra bättre, gulligare, barnvänliga aupairer. Men jag känner mig hedrad så därför har jag listat tre saker som jag anser är viktiga i min vardag:

- Socker
Socker är bra för barn. Blanda sockervadd med glass och choklad. Då får barnet en ultimat sockerkick och somnar efter 10 minuter. Jätte-effektivt!

- Tv-spel är en aupairs bästa vän.
När min värdmamma funderade på att inte ta med tvspelet till Cape Cod fick jag ångest. Vad ska jag nu hitta på, spela spel? Leka? Göra precis som alla andra aupairer? No way!

- Egen bil
Viktigare än socker och tvspel. Tillsammans

Om ni känner att ni lärt er något viktigt kan ni alltid höra av er till mig igen. Tycker alltid om att hjälpa till.

Före min super-kräm (lite glad):



Efter (Jätteglad!):




Ni borde köpa er en super-kräm också.

Alltid när jag kliver in i shoppingcentrumet nära mig hamnar jag  mitt i smink avdelningen. Smink avdelningen betyder "makeuprådgivare" som desperat försöker sälja krämer för 3000 spänn "because it look's so good on you!" . För det meste brukar jag skynda mig och försöka gå lite snabbare en vanligt. Ibland springer jag (lördagkvällar är värst). Men idag beslöt jag mig för att gå... lugnt.

Jag tog tre steg, inte mer. Sen kom hon. "Oh my god girl, your'e so pretty I just haaaave to try something on you, It will just take five minutes". Jag vågade inte vara superotrevlig och eftersom jag hade all tid i världen, tänkte jag okej. Fem minuter. Inte mer.

Problemet var att det inte tog fem minuter och att hon han prova mer en två läppglans, en mascara och någon speciell super-kräm. Jag köpte super-krämen. Hon sa faktiskt att den skulle göra min hy sådär perfekt ut och att jag skulle se helt fantastisk ut. Plus att jag faktiskt fick en makeuplektion på köpet och det har absooolut ingenting att göra med att hon vill sälja mer smink. Absolut inte.

 (men hon sa dock att jag skulle tänka över mascaran)

Jag Martina och Malin ser på film hemma hos mig. Först skulle vi vara nere i källaren men eftersom den gamla aupairen fortfarande är här så fick vi sitta i vardagsrummet. Vilket betyder noll volym och noll prat, eftersom hela familjen sover efter klockan 9.

Klockan är elva och det ringer på dörren. Först blir jag livrädd eftersom vi ser på en skräckfilm och det är faktiskt USA det här. Det kan vara någon galen sekt, seriemördare. Vad. Som. Helst (enligt min mening i alla fall). Min värdpappa öppnar dörren och vi hör först inte vad det handlar om men sen ser vi en polisbil som åker från husuppfarten. Men eftersom vi antar att om det rörde oss så skulle min värdpappa gå till oss.

Men vi hade fel. Jag...vi hade varit så pass tysta (I am very impressed with myself) att min värdpappa inte förstod att vi var i huset överhuvudtaget. Så när Martina och Malin går ut ur huset ser Martina att hennes bilrutor är helt sönderslagna.

Bilen är paj. Och dom hade inte ens tagit någonting. Jag börjar skratta och Martina är pissförbannad och hatar USA. Vi får ringa polisen, Martinas värdmamma och en bärgningsbil kom.

Ska jag nämna att Martina är ledig hela veckan och behöver sin bil mer än nånsin nu?

Jag och bilen. Jag tycker om min outfit. Grönt, beige, grått, rosa och vitt passar sjukt bra ihop. Ska nog skaffa en modeblogg istället.

Okej, jag vet, jag har varit en dålig bloggare. Men jag har faktiskt haft mycket, mycket viktiga saker för mig:

- Sitta inne i mitt rum och bara njuta av att vara ENSAM
- Pratat med min pojkvän i mer än fem minuter.
- Shoppat.
- Ätit jordgubbar.

Ni förstår nu va? Helt sjukt stressigt. Måste verkligen vila tror jag.

Nu ska jag vila.