Är det nu jag ska omprioritera mitt liv?
Jag har lagt märke till att jag börjar varende inlägg med "ååh hjälp"
Men jag åker ju hem snart. IMORGON.
Det är såna här lägen som jag är glad att jag köpte en jättebra mascara igår. Som inte kladdar alls... den är verkligen megabra. Och i Sverige skulle den säkert kostat dubblat!
Nej... det här gör mig deppig.
Aldrig. Mer. Billigt. Smink.
Aldrig. Mer. Sephora.
ALDRIG MER SEPHORA??!!!
MEN DET ÄR JU FÖR I HELVETE MITT HEM.... min fristad. Jag känner mig alltid så himla lugn på Sephora. Bland allt smink. Där allt är möjligt.
Till exempel den där mascaran åt höger kan göra världens underverk. Som min mascara. Och därborta finns det hundratals ögonskuggor. Som glittrar. I olika färger. Och där, där finns en hel avdelning med mineralsmink, och en sminkös som hjälper dig att applicera alltihopa. OCH DU BEHÖVER INTE ENS KÖPA NÅT!!!
... du kan liksom bara dra dit. Gratis.
Är det nu jag måste omprioritera mitt liv?
Jag har inte ångest.
För det har jag ju inte. Jag har inte ångest.
... i alla fall inte direkt över att åka hem... mer indirekta...saker.... som:
- Jag har gått upp tre kilo:
"Är det en michelin gubbe jag ser därborta?!"
"Haha, nej, ser du inte? Det är bara Tina som solar i bikini. Hon har varit i USA ett år"
- Jag är den ENDA som bor hemma och INTE bor i egen lägenhet:
Men det är ju lugnt. Jag är ju bara 21 år. Och bor hemma. Och maten är ju gratis.
- Jag pratar som Viktoria Silverstedt:
"Heeey Guys, asså, såå himla funny att träffa er. Youuu guuuys, So vad händer tonight? Guys?
- Mina vänner har helt har glömt bort mig:
Okej, lite överdrivet, alla ÄLSKAR JU MIG. Lina har exempelvis haft en pappdocka i naturlig skala som hon har ställt i vardagsrummet. När hon känner sig ensam. Eller hur Lina? Det har du va? ELLER HUR??!!
Jag och min granne.
Jag fick just reda på att sångaren i mitt favvoband (matchbox 20) bor i WESTCHESTER.
... JAG BOR DÄR OCKSÅ!!!!!!!!
..tänk...tänk... om jag sett honom ute i affären... utan att veta att det var just han? Tänk om vi har gått förbi varandra, tänk om det var han som tutade på mig som en galning för jag inte körde fast det var grönt ljus??
TÄNK OM.
Jag tror jag ska tänka mer på sånt när jag är ute och kör med bilen. Vem var det jag nästan krockade med därborta? Vem gav mig fingret vid den där korsningen?
Man vet ju aldrig. Menar jag.
Åh jag kan verkligen tänka mig hur underbart det vore att träffa varandra. För vi vet ju mycket väl att varenda låt handlar om mig. Och mitt liv. Utan att vi träffats. Men ändå.
Så himla självklart.
Och då bara står jag där. Helt plötsligt. Och han säger "men oj, det är ju du!" och då säger jag "precis, det är ju jag" och vi ler mot varandra och allt är helt perfekt. Han berättar vilken inspirationskälla jag varit för honom och jag berättar att den första låten i det senaste albumet sååå handlar om min första kille.
Sen skrattar vi lite lättsamt och han säger "ja, hehe jag kände på mig att han var ett jävla svin" och jag nickar och ler och inser att äntligen, äntligen finns det någon som verkligen.. liksom... förstår mig.
Eller så låtsas han om som ingenting. Men vi satsar på det här.
Tinas aupair-års-resume:
Jag har en till sak att lägga till på min aupair-års-resume
Antal gånger jag har:
Repat bilen: 3... eller fyra. Men en gång körde en tant in i mig. Så det räknas inte. Även om jag tvärbromsade.. på en femtioväg.
Tagit eld på diverse saker: 2 (jag håller mig nu borta från tändare... etc.)
Dränkt min(a) ipod i cola light: 2
Antal gånger jag låst in hunden i bilen: 1... men hon gillade det och hon uppskattade verkligen det riktiga livet efteråt!!! Vi skulle kunna säga att det var bra och lärorik upplevelse. Typ.
Antal gånger jag varit på strippklubb i Vegas: 1 (eller, jag skoja bara, hahahaha... mamma.)
Antal gånger jag har cyklat: 2
Antal gånger jag har åkt bil: 235432. Drygt.
Antal gånger jag har börjat en konversation med: "Hi my name is Tina, I am an aupair and I come from Sweden": Över två mindre än 435
Vi skulle kunna konstatera att jag har haft ett lyckat år.
(ingen har ju dött i alla fall)
När man inte passar in.
Men jag menar... det var ju inte helt mitt fel. Det hela började jätteoskyldigt.
Jag bestämde mig för att fickparkera. Och jag gjorde precis enligt reglerna... eller vad jag kom ihåg... för två år sedan. Och allt gick superbra.
Tills jag träffade ena baksidan med en husvägg. Jag menar. VEM FAN bygger en husvägg PRECIS vid en parkering?! Helt onödigt.
Speciellt för oss människor som är blinda (emellanåt) tog 29 (dubbel) lektioner för att få sitt körkort.
Jag menar... när ska världen anpassa sig efter oss liksom??!!
Min ipod är DÖD.
HJÄLP!
Min nya ipod är sönder. Min. Nya. Ipod.
Jag har tre alternativ:
1. Den kände för att bara dö
2. En dvärg gick in i mitt tält och vandaliserade den till döds.
3. Jag spillde ut "lite" cola light i väskan igår. Med ipoden i.
Hur som helst. Jag är nu i stadiet om jag ska köpa en ny. Men jag kan ju inte vara köpa en ny. Sådär.
Barnen svälter i Afrika men nej Tina köper en ny ipod dagen efter hennes gamla gått sönder!!!!
Eller kan jag? När jag tänker efter så bidrar jag till låkonjan. Jag gör världen en tjänst. "Tjejen som räddade lågkonjan" kommer alla kalla mig.
Sen kan jag ha ett museum också. Med mina trasiga ipods. Uppradade. I olika färger. Kan kanske ha en miniutställning med mina mobiler också??!!
Vad tycker ni?
Tillbaka:
jag är tillbaka. Ni kan andas ut. NI KAN BÖRJA LEVA IGEN!!!
.. för jag antar att det är så det varit utan mig.
meningslöst
grått
tråkigt
MEN DET ÄR LUGNT. Jag är här nu.
Jag har nog haft den mest roliga, underbaraste, perspektivgivande resa någonsin. Jag känner mig liksom berest. Min vyer har öppnas. Ungefär.
Till exempel vad som är viktigt i livet. Jag har hela tiden tänkt att jag ska plugga, få bra betyg, ett framgångsrikt jobb.
Men är det verkligen viktigt längre? Varför kan jag inte bli något annat. Typ... dykintruktör i thailand?
haha okej. Jag har ett vagt minne om att jag dykt en gång och då höll jag på ett dö. Men något annat! Det finns säkert något slags äventyrligt arbete. I världen. För mig. Som inte innehåller höjder, fiskar eller farliga djur.
Eller??!!
10 dagar.
Jag aker hem om 10 dagar.
Jag aker hem om 10 dagar.
Jag aker hem om 10 dagar.
Jag aker hem om 10 dagar.
Jag aker hem om 10 dagar.
Jag aker hem om 10 dagar.
Jag aker hem om 10 dagar.
Jag aker hem om 10 dagar.
Jag aker hem om 10 dagar.
hjalp.
hajk
aaaah
hej.
idag har jag hajkat. eller promenerat.
8 KM!!!
...det tog typ hela dagen. MEN det är lite svart nar man forsoker fa in:
- fikaraster
-nagra flera fikaraster
- massage
- powernap
- allman vila.
/eran tina
Nej nu ar jag har igen.
Egentligen skulle jag bara kopa en handduk (min har, av anledningar fatt en marklig lukt)
Jag gar tva meter. Sen ser jag en gul skylt med gula bokstaver "internet cafe".
Alltsa, jag menade inte att ga in. Men det var som om mina ben liksom gick av sig sjalva. Som om en inre kraft drog mig hit.
Till cafet. Och sen till kassan. Och datorn.
MEN JAG VILL INTE VARA HAR EGENTLIGEN!!
Hur som helst.
Igar natt campade jag inte. Nejda. jag sov i OKNEN. Med bar himmel UTAN talt. Pa ett indianreserervat. Vi skulle kunna kalla det en "kulturell upplevelse".
Jag vill haret fixat ocksa. Av en 90 arig indiantant. Som har haft ihop med med John Wayne.
Kramis!
Tina
Hej. JAG LEVER.
JAG LEVER!
Campade gar bra. Eller ratt sa bra. Jag overlever. Min grupp bestar av fem tyskar, en britt och MIG.
Alla over 25.
Jag ar yngst. Men dom tycker om mig anda!
Hittill har jag: kollar runt i San Fransisco, Santa barbara, sett pa nar en kille raddat en sal (ah det var sa fint!), kikat runt i hollywood och cyklar och badat pa Venice beach. Idag hann jag med Newport beach. Jag vet vad ni tanker. OC!!!
Ibland kanns det som Californien har oppnat en helt ny varld for mig. En varld som inte varit syndlig for mig pa ett helt ar.
Killarna ar snygga har pa riktigt!!!
... inklusive min guide. men han sover inte i talten med oss.
Tyvarr.
Nu ska jag spela "jag har aldrig" med 25 plussare.
Onska mig lycka till.
Jag äger ett par joggingskor.
Känner mig nervös.
Eller inte supernervös-jag-vill-dö-nervös MEN ändå lite. Nervös.
.. jag håller just nu på att packa, än så länge är det :
två par shorts
ett par jeans
fem klänningar
7 par skor
FEM KLÄNNINGAR oh 7 PAR SKOR tänker ni.
Tänker jag också.
Eftersom jag ska campa.
Får max ha EN väska med mig
...och den ska mitt liggunderlag få plats.
MEN. dom där skorna är jättebra att ha. en för varje veckodag och behov. och klänningar kan man aldrig få nog av. så himla praktiska!
och plus, en av mina skor är riktiga jogging-skor.
Helt otroligt.
Jag äger såna.
