Det här med presenter.
Jag kom ihåg när jag var 17 år och jättekär i min dåvarande pojkvän. Enligt hemliga källor så visste jag att han att köpt en present till mig. Jag var helt i extas! Det kan ju vara vad som helst, ett hus, en bil, ett superdyrt halsband... en ring!!!
Jag hade aldrig funderat över att gifta mig riktigt. Men jag var ju 17.. och kär och då är ju allt möjligt. Plus att jag inte har så mångra krav, bara en jättestor ring, en fancy klänning och sen tusen duvor som blev utsläppta när jag gick ut ur kyrkan. Men bara det.
Och sen... kom ögonblicket när jag skulle få min present. Jag var så glad och allt var så spännade. Jag öppnade paketet.
Ett ljus.
Jag försökte dölja min besvikelse (jag ville ju ha en ring) men det var så himla svårt.
Mitt ex svarade med: "trodde du skulle få en jävla ring eller?"
"öh... nej. Jag älskar ljus, lovar!"
En månad efteråt fick jag ett par vita vantar som min dåvarande pojkvän hittade på Max. Dom luktade spya och sprit. För att göra upp för allt.
Vi är fortfarande kompisar.
Jag hade aldrig funderat över att gifta mig riktigt. Men jag var ju 17.. och kär och då är ju allt möjligt. Plus att jag inte har så mångra krav, bara en jättestor ring, en fancy klänning och sen tusen duvor som blev utsläppta när jag gick ut ur kyrkan. Men bara det.
Och sen... kom ögonblicket när jag skulle få min present. Jag var så glad och allt var så spännade. Jag öppnade paketet.
Ett ljus.
Jag försökte dölja min besvikelse (jag ville ju ha en ring) men det var så himla svårt.
Mitt ex svarade med: "trodde du skulle få en jävla ring eller?"
"öh... nej. Jag älskar ljus, lovar!"
En månad efteråt fick jag ett par vita vantar som min dåvarande pojkvän hittade på Max. Dom luktade spya och sprit. För att göra upp för allt.
Vi är fortfarande kompisar.
Kommentarer
Postat av: mara
Trackback
