Nyårsafton, tjoho!
Nu är det nyår och jag ser ut som en morot i ansiktet pga brun utan sol. I look so hot!
Om några timmar är det dags för parmiddag. Alltså jag äter middag med ett par...Lina och Anderas. Bristen på singelkompisar börjar bli ett faktum. VAR ÄR NI? Bara undrar liksom...nej nu kom jag på...Australien. Känner ett stort hat för det där landet nu, döööh!
Annars är jag en mycket lycklig människa, väldigt (Josse...kom hem!!!).
30/12
Ja, nu har pga Örebros brist på snygga kläder utfört ett mordförsök på min vita studentklänning. Slängde in den i tvätten med ett svart pulver och satte temperaturen på 90 grader. Desperat? Ja. Resultatet? Grått...men vem sa att grått var fult? Jag menar det matchar nog min kritvita hy för tillfället. Apråpå mig ångestvita hy borde jag nog sola. Men sola solarium är så omständigt...tycker jag. Sola gör man i Grekland inte i en slags tub fylld av dödliga strålar. Varje gång jag entrar ett solarium är jag rädd att någon psykotisk seriemördare låser in mig i skiten och jag bränns till döds. Denna tankegång pågår i ungefär 15 minuter, det vill säga under den tiden jag ligger och pressar och på något sätt är det inte värt det.
Todays klagan
Jag börjar jobbet om 56 minuter. Min hals gör skitont och jag har grav huvudvärk. Först trodde jag allt berodde på juldagens händelser och min nya vän koskenkorvan. Men inte längre...tror faktiskt att jag är sjuk på riktigt. Alltså ingenting jag hittar på för att andra männskor ska tycka synd om mig.
Sådär liten och sjuklig känner jag mig nu. På jobbet ska jag kolla alla i ögonen med en sån där blick. ALLA ska tycka synd om mig har jag bestämt! Blir nog målen med nattens pass...inga plusmenyer, inga jävla dipsåser bara självömkan! Woho!
Sådär liten och sjuklig känner jag mig nu. På jobbet ska jag kolla alla i ögonen med en sån där blick. ALLA ska tycka synd om mig har jag bestämt! Blir nog målen med nattens pass...inga plusmenyer, inga jävla dipsåser bara självömkan! Woho!
Mussepigg on crack
Alltså, om någon männska skulle ta priset att vara pinsam på offentliga sammanhang är det nog jag. Idag som exempel. Jag och Jenny handlar lite nyårs stuff på Kicks. Jenny går till kassan medan jag letar efter kajalpennor. Jag står där själv och letar bland alla saker, en tjej i lila mössa som jag får för mig är Jenny står brevid mig. Min kajalpenna är slutsåld så jag utbrister ett
"åååååh, neeej den är slut". Okej nu kanske inte ni tyckte det var så farligt men lägg till att jag snackar med tillgjord röst... det låter ungefär som mussepigg on crack ( jag tycker dock det låter uppfriskande)
Resultatet...tjejen i lila mössa bara glor på mig och jag börjar skratta för jag skrattar alltid i såna där situationer. Jag undra vad hon genuint trodde om mig. Förrymd psykfånge, ensam eller att jag helt enkelt ville ha en ny kompis. Om hon trodde det sistnämnda så borde hon nog vara glad. Tänk att ha en kompis som snackar som mussepigg on crack. Det finns liksom inte många av oss.
"åååååh, neeej den är slut". Okej nu kanske inte ni tyckte det var så farligt men lägg till att jag snackar med tillgjord röst... det låter ungefär som mussepigg on crack ( jag tycker dock det låter uppfriskande)
Resultatet...tjejen i lila mössa bara glor på mig och jag börjar skratta för jag skrattar alltid i såna där situationer. Jag undra vad hon genuint trodde om mig. Förrymd psykfånge, ensam eller att jag helt enkelt ville ha en ny kompis. Om hon trodde det sistnämnda så borde hon nog vara glad. Tänk att ha en kompis som snackar som mussepigg on crack. Det finns liksom inte många av oss.
Ett seriöst inlägg...haha
Det är så skönt att leva nuförtiden. Vakna upp på morgonen utan en klump i magen, känna sig nöjd med sig själv, nöjd med allt. Efter allt som hänt är jag så glad att jag kan leva som vanligt igen. Det är fan sant att man styr över sitt eget liv. Det är du som bestämmer hur du ska leva och hur ditt liv kommer att se ut. Det är i grunden ditt beslut att genomgå destruktiva relationer, att tycka om dig själv, att må bra allmänt. Den bästa insikten för mig under den senaste tiden är att jag det är just mitt beslut. Om jag vill leva ett lycklig liv kan jag det eftersom jag VILL det.
Jag har världens bästa liv, världens bästa vänner och världens bästa familj. Jag har så mycket just nu och jag är så tacksam.
Jag har världens bästa liv, världens bästa vänner och världens bästa familj. Jag har så mycket just nu och jag är så tacksam.
Dagens undring
Idag har jag haft superüber tråkigt! Ingen svarar i telefon, ingen svarar på msn. Jag är en ensam jävel just nu. Malin varför svarar du icke för? Vaaaaa? Jag är fan jordens roligaste människa (nästan), varenda som jag ringer borde hoppa av glädje och svara efter första tonen...i alla fall andra. Det finns liksom tusen saker jag har och säga; vad jag gjort idag, att jag tvättat håret idag, hur mycket jag älskade mitt jobb idag, att jag måste skaffa nyårsoutfit, att jag aldrig kommer hitta någon nyårsoutfit, att jag aldrig hittar kläder längre, att jag gick ut idag och motionera och det var mörkt, blåsigt och skitläskigt... ja ni förstår, all this things to say och ingen svarar!
...nu svara Malin, konversation med en riktig människa (två pälsdjur med fyra ben räknas inte).
...nu svara Malin, konversation med en riktig människa (två pälsdjur med fyra ben räknas inte).
Årets bästa konversationer (made by me)
1.
L: ...precis som då när vi var på den där engelska puben...
T: Åh...låg puben i England eller?
2.
T: Heloooooooooooooo, are you guys from Sweeden?
Skittråkiga normänn: No, Norway.
T: Jaha, äh same shit different names...ehm..du you know any good diskothekes around here, because its kind of dead here?
Lina: Varför pratar du engelska med normännen för?
T: Men alltså, jag kan ju inte norska vafan!
3.
Mamma: Tina varför ligger din vante i ugnen för?
T: Alltså, jag vet inte....vantarna låg på borden när jag bakade...och sen kavla jag degen och sånt, la in skiten i ugnen... jag är lite fascinerad själv faktiskt. Fan vad varm den här!
L: ...precis som då när vi var på den där engelska puben...
T: Åh...låg puben i England eller?
2.
T: Heloooooooooooooo, are you guys from Sweeden?
Skittråkiga normänn: No, Norway.
T: Jaha, äh same shit different names...ehm..du you know any good diskothekes around here, because its kind of dead here?
Lina: Varför pratar du engelska med normännen för?
T: Men alltså, jag kan ju inte norska vafan!
3.
Mamma: Tina varför ligger din vante i ugnen för?
T: Alltså, jag vet inte....vantarna låg på borden när jag bakade...och sen kavla jag degen och sånt, la in skiten i ugnen... jag är lite fascinerad själv faktiskt. Fan vad varm den här!
Missing things
Två personer som jag kommer sakna så jag dööör därborta i amerikat är mina älskade vänner Malin och Cicci. Dom har känt mig längre än någon annan människa. Såna där människor som ser bara på ett ögonblick hur man mår, om något har hänt, om jag är glad eller ledsen. Den känslan av trygghet är så sjukt bra att ha och jag kommer sakna den så mycket därborta. Vem ska jag ringa 50 grr om dan? Vem ska jag tigga frukt av? Vem ska jag prata värmländska med on daily bases. Vem?
Om ni läser det här någon gång, lovar jag att jag inte lämnar er alls. Det kanske ser ut så men jag gör det inte för ni finns alltid där ändå (och det finns skype därborta vilket betyder att ni blir telefonterroriserade ändå).
Om ni läser det här någon gång, lovar jag att jag inte lämnar er alls. Det kanske ser ut så men jag gör det inte för ni finns alltid där ändå (och det finns skype därborta vilket betyder att ni blir telefonterroriserade ändå).
23/12
Jag har fått höra några gånger att det är något rätt modigt jag gör. Lämna allt som är tryggt och åka 1000 mil bort till något där ingen känner mig överhuvudtaget. Jag är skiträdd och ibland vet jag inte vad ska ta mig till. Jag vill inte oroa min över något egentligen. Men så funkar det inte riktigt i min värld. Jag är fortfarande så jävla rädd! Jag vet absolut att det är rätt beslut att åka, om jag inte gör det kommer jag ångra det i resten av mitt liv. Men ändå...att lämna dem människor som verkligen känner mig, att inte ha samma skyddsnät, att försöka leva ett liv ett år i ett helt främmande land.
Men det är alltid spännande, right? haha
Julklapp 1.
Nyss råkade jag få reda på att mina föräldrar kommer ge mig en "bok om dating" i julklapp. Hur fan i helvete lyckas man? Det är nästan värre en broderade dukar och strumpor med disneytryck på. Ska det var något slags uppmuntrande? En hjälp på traven? Vad? Just nu känner jag mig relativt vilsen angående mina föräldras sätt att tänka. Nej jag förstår faktiskt inte... något sånt här är nästan ett trauma för livet.
Nu blev jag sugen på choklad.
Julbak
Idag har jag julbakat. Det var kul. Mina pepparkakor vart skitfula, vårt pepparkakshus vart skitfult. Allt såg ut som det badat i fågelbajs (glasyr). Jag och pappa blir lika förvånade varje år. Hur kan ett pepparkakshus bli så fult? Vad gör vi för fel? Är det att vi kletar lite glasyr hit och dit och slänger nonstopen över den färdiga byggsatsen? Att jag kommer på den genialiska iden att täppa skorstenen med skummiga nappar...
...nä, jag vet inte riktigt faktiskt.
...nä, jag vet inte riktigt faktiskt.
Tandis
Snart ska jag till tandläkarn. Jag vill inte. Jag kommer få panik, jag tycker inte om att ha andras fingrar rotandes i min käft. Jag vet inte om någon annan känner likadant, men det är inte så att njuter av det fullkomligt.
Om någon såvida skulle njuta av detta kan ni skriva en kommentar.
Varför?
Är det något speciellt?
Vad är det mest behagligaste i tandläkarbesöks-väg?
Jag bara undrar av ren nyfikenhet.
Om någon såvida skulle njuta av detta kan ni skriva en kommentar.
Varför?
Är det något speciellt?
Vad är det mest behagligaste i tandläkarbesöks-väg?
Jag bara undrar av ren nyfikenhet.
Visum (och panik)
Jag har ett lite problem. Jag är tvungen att åka till Stockholm för att skaffa mitt visum. Jag vill inte åka själv till stockholm själv, ta tunnelbanan själv, gå runt i staden själv. Jag är en förvirrad människa vars virrighet kommer till ett allvarligt tillstånd vid såna här situationer. Och just därför sitter jag här och bävar mig för att boka ett möte dit. Ni undrar säkert nu hur jag ska klara mig i amerikat, och det vet jag inte riktigt! När jag sitter på arlandas flygplats (ensammar än någonsin) kommer jag drabbas av panik, jag kommer irra runt som en förvirrad galning. Jagkommer tröstshoppa parfymer och smink i mängder, även om parfyrmerna luktar jätteäckligt och tantigt kommer jag köpa dem bara för att. Och jag hatar tantiga parfymer!
Japp, det återstår att se... det återstår och se.
Japp, det återstår att se... det återstår och se.
Första inlägget
Den 5 maj bär det av. Då ska jag (försöka) stå på egna ben och åka till USA som aupair i ett år. Några vänner (nämner inga namn) har gett mig ett par veckor. Jag är positiv, så jag satsar på... mja två månader kanske.
Jag ska ta hand om två pojkar, 5 och 9 år. Detta innebär att jag måste spela fotboll typ varenda dag MEN det föreligger dock ingen risk att jag ska tappa ungarna i golvet. Vilket är positivt, mycket positivt. Jag ska bo någonstans utanför staden Hartford i ett litet samhälle som heter Simsbury. Där finns starbucks, bio, gym och ett apotek. Säkert något mer, men jag förstår mig icke på de där amerikanske hemsidorna. Dom är värdelösa i princip.
Jag hoppas, hoppas, hoppas att familjen är schysst och inte utsätter mig för 12 timmars slavarbete per dygn och att barnen inte slår mig. Men eftersom varje aupair familjen haft har stannat där i två år och åkt hem på grund av utgånget visum tror jag att det inte är fallet, såvida inte de tidigare aupairerna njuter av slaviga arbetsdagar per dag och smärta... men jag antar inte det.
Ja det var väl ungefär det jag ville säga. Denna blogg kommer i huvudsak handla om min resa till USA men det kan förekomma vissa inlägg när jag är drabbad av pms osv...so look out!
Snart bara 4 månader kvar!
Jag ska ta hand om två pojkar, 5 och 9 år. Detta innebär att jag måste spela fotboll typ varenda dag MEN det föreligger dock ingen risk att jag ska tappa ungarna i golvet. Vilket är positivt, mycket positivt. Jag ska bo någonstans utanför staden Hartford i ett litet samhälle som heter Simsbury. Där finns starbucks, bio, gym och ett apotek. Säkert något mer, men jag förstår mig icke på de där amerikanske hemsidorna. Dom är värdelösa i princip.
Jag hoppas, hoppas, hoppas att familjen är schysst och inte utsätter mig för 12 timmars slavarbete per dygn och att barnen inte slår mig. Men eftersom varje aupair familjen haft har stannat där i två år och åkt hem på grund av utgånget visum tror jag att det inte är fallet, såvida inte de tidigare aupairerna njuter av slaviga arbetsdagar per dag och smärta... men jag antar inte det.
Ja det var väl ungefär det jag ville säga. Denna blogg kommer i huvudsak handla om min resa till USA men det kan förekomma vissa inlägg när jag är drabbad av pms osv...so look out!
Snart bara 4 månader kvar!
