Det här med att inte ha pojkvän:
Jag saknar inte att ha pojkvän supermycket.
Man får större plats i sängen, slipper köpa en massa dyra julklappar och raka benen.
MEN.
När jag sitter här. Framför tvspelet och inte kan på något som helst sätt klara level 3...då blir jag helt förstörd. VARFÖÖÖR ÄR JAG ENSAM FÖÖÖR? VARFÖÖR HAR JAG INGEN TVSPELANDE POJKVÄN SOM KAN HJÄLPA MIG MED LEVEL 3.. VARFÖÖÖÖR?
Sedan gråter jag i 10 minuter. Funderar på att ringa mitt ex, trots att han har flickvän, och fråga om hjälp (han hjälpte mig alltid... med alla levels). Och gråter lite till.
Man får större plats i sängen, slipper köpa en massa dyra julklappar och raka benen.
MEN.
När jag sitter här. Framför tvspelet och inte kan på något som helst sätt klara level 3...då blir jag helt förstörd. VARFÖÖÖR ÄR JAG ENSAM FÖÖÖR? VARFÖÖR HAR JAG INGEN TVSPELANDE POJKVÄN SOM KAN HJÄLPA MIG MED LEVEL 3.. VARFÖÖÖÖR?
Sedan gråter jag i 10 minuter. Funderar på att ringa mitt ex, trots att han har flickvän, och fråga om hjälp (han hjälpte mig alltid... med alla levels). Och gråter lite till.
Uppdatering:
Det är nyår. Jag är frisk. Allt smakar inte snor längre. Mamma och Pappa kommer om tre dagar. Mitt ex har skaffat flickvän och jag undrar vart det här året tog vägen. typ.
Gott nytt år!!!
Gott nytt år!!!
Buhu
Jag hatar att vara förkyld. Allting smakar likadant. Det spelar ingen roll vad jag proppar i mig:
Jag äter ris med kyckling... det smakar snor
Jag äter ett paket med kakor... det smakar snor
Jag äter rent socker... det smakar snor
Jag äter superduperstarka chilinötter... DET SMAKAR SNOR!!!!
När ska den här terrorn sluta? Har jag inte lidit tillräckligt?
Jag äter ris med kyckling... det smakar snor
Jag äter ett paket med kakor... det smakar snor
Jag äter rent socker... det smakar snor
Jag äter superduperstarka chilinötter... DET SMAKAR SNOR!!!!
När ska den här terrorn sluta? Har jag inte lidit tillräckligt?
Vem har sagt att jag inte har något liv?
Klockan är nu 11.13. Såhär har jag planerat min dag:
11.20 - 15.00 ZELDA!!!
15.00-15.02 Toa paus (jag är snabb)
15.02-20.00 ZELDA!!!
20.00-20.10 Stretchnings paus
20.10- 01.00 ZELDA!!!
Och ja, jag prioriterar Zelda framför mat.
11.20 - 15.00 ZELDA!!!
15.00-15.02 Toa paus (jag är snabb)
15.02-20.00 ZELDA!!!
20.00-20.10 Stretchnings paus
20.10- 01.00 ZELDA!!!
Och ja, jag prioriterar Zelda framför mat.
Saknar er idag:(
Idag behöver jag er extra mycket.
Mitt nya liv har börjat:
Idag hade jag och den äldsta killen i min familj en seriös konversation om tv-spel... och vet ni vad han berättade för mig?
DOM HAR ZELDA!!!
Mitt liv har fått en helt ny mening. Jag kommer aldrig, aldrig vara deppig eller uttråkad längre. För Zelda... han kommer alltid finnas där för mig.
Jag är tillbaka.
DOM HAR ZELDA!!!
Mitt liv har fått en helt ny mening. Jag kommer aldrig, aldrig vara deppig eller uttråkad längre. För Zelda... han kommer alltid finnas där för mig.
Jag är tillbaka.
Stjärngosse in english.
Jag försökte nyss förklara hur en stjärngosse ser ut i sverige.
Jag berättade att man har en långärmad vit, typ klänning och en trekantig vit hatt.
...
Där slutade den konversationen.
Jag berättade att man har en långärmad vit, typ klänning och en trekantig vit hatt.
...
Där slutade den konversationen.
Kyrkan idag.
Åh, jag måste till kyrkan idag!!!
Hela familjen ska dit idag på julgudtjänst och jag ville inte bli nedslagen eller utfryst så jag har tackat ja... att följa med.
Jag ser det hela framför mig:
Jag sitter där på mellersta bänken. Prästen talar. Ser mig. Börjar ropa en massa konstiga fraser på latin. Pekar. Tar fram ett krucifix och försöker hela mig. Jag ser nämligen ut att vara besatt av djävulen. Det börjar blixtra från ingenstans. Prästen förklarar att det är guds vrede. En blixt träffar mig.
Jag dör.
....
Hela familjen ska dit idag på julgudtjänst och jag ville inte bli nedslagen eller utfryst så jag har tackat ja... att följa med.
Jag ser det hela framför mig:
Jag sitter där på mellersta bänken. Prästen talar. Ser mig. Börjar ropa en massa konstiga fraser på latin. Pekar. Tar fram ett krucifix och försöker hela mig. Jag ser nämligen ut att vara besatt av djävulen. Det börjar blixtra från ingenstans. Prästen förklarar att det är guds vrede. En blixt träffar mig.
Jag dör.
....
Julafton!
Såhär ser min julafton ut:
Jobba, Jobba, Jobba, äta, Jobba, Jobba, Jobba, sova
Hur ser eran ut?
Kommer ni äta gröt?
Vara med familjen?
Gulla med era respektive?
Snälla berätta om allt guligull. Jag är inte bitter.
FÖR JAG ÄR SÅ HIMLANS JÄVLA GLAD FÖR ERAN SKULL!!!
Jobba, Jobba, Jobba, äta, Jobba, Jobba, Jobba, sova
Hur ser eran ut?
Kommer ni äta gröt?
Vara med familjen?
Gulla med era respektive?
Snälla berätta om allt guligull. Jag är inte bitter.
FÖR JAG ÄR SÅ HIMLANS JÄVLA GLAD FÖR ERAN SKULL!!!
Hur svårt kan det vara?
Jag är avundsjuk!
Jag vill också ha en pojkvän som kan:
- Glittra när det blir ljust
- Klättra i träd
- Springa superfort
- Rädda mig från andra, onda, vampyrer
Att det ska vara så himla svårt alltså!!! Vad är felet med dagens män?
Ni kan ju ingenting längre.
Att shoppa:
Idag försökte jag shoppa i City. Igen. Utan resultat.
Okej, att man bor nära shoppingens mekka som har precis allt. Men jag tror inte ni förstår. Det finns människor i NYC. Människor. Och barn. Massa barn. Plus jultomtar. Och hästar.
Kanske en ren emellanåt.
Och när man väl har trängts bland alla dessa varelser, hittat dom enda topparna som finns i storlek small, väntat på ett provrum i trettio minuter. Så händer det.
Toppen är för tight. FÖR TIGHT!!! Ångesten börjar färdas i huvudet. När skedde det här? Hur skedde det här? HUR? Det måste vara något himla tryckfel, det kan inte stämma. Jag frågar personalen:
"Excuse me, but this tshirt is to small"
"Ehm, I guess youre a medium then... do you want me to get it?"
MEDIUM? Jag är ingen medium.. jag är en small. Jag har alltid varit en small... enda sen jag var född typ. Och mina byxor har faktiskt inte blivit så tajta... jag kan faktiskt andas normalt i dom nu för tiden. Även om det tar 15 minuter att sätta på mig dom. Plus, jag kanske ska ha mens snart. Jo så är det. Det finns säkert miljontals kvinnor därute som precis som mig ska ha mens och inte kan ha storlek small. Ja precis så är det. Men jag fick ju mens bara för någon vecka sen? Tänk om det är något allvarligt fel? Jag kanske är dödssjuk!!!
För jag har ju inte gått upp i vikt. Det har jag faktiskt inte.
Okej, att man bor nära shoppingens mekka som har precis allt. Men jag tror inte ni förstår. Det finns människor i NYC. Människor. Och barn. Massa barn. Plus jultomtar. Och hästar.
Kanske en ren emellanåt.
Och när man väl har trängts bland alla dessa varelser, hittat dom enda topparna som finns i storlek small, väntat på ett provrum i trettio minuter. Så händer det.
Toppen är för tight. FÖR TIGHT!!! Ångesten börjar färdas i huvudet. När skedde det här? Hur skedde det här? HUR? Det måste vara något himla tryckfel, det kan inte stämma. Jag frågar personalen:
"Excuse me, but this tshirt is to small"
"Ehm, I guess youre a medium then... do you want me to get it?"
MEDIUM? Jag är ingen medium.. jag är en small. Jag har alltid varit en small... enda sen jag var född typ. Och mina byxor har faktiskt inte blivit så tajta... jag kan faktiskt andas normalt i dom nu för tiden. Även om det tar 15 minuter att sätta på mig dom. Plus, jag kanske ska ha mens snart. Jo så är det. Det finns säkert miljontals kvinnor därute som precis som mig ska ha mens och inte kan ha storlek small. Ja precis så är det. Men jag fick ju mens bara för någon vecka sen? Tänk om det är något allvarligt fel? Jag kanske är dödssjuk!!!
För jag har ju inte gått upp i vikt. Det har jag faktiskt inte.
Det här med telepatisk kontakt:
Nu sitter jag här och lysnar på Matchbox 20. Det är nästan så att man skulle kunna tro att varenda låt är skriven till mig.
BARA MIG!!!
Okej att alla låtar är skrivna för tio år sen spelar ingen roll... vi har faktiskt haft telepatisk kontakt sen jag var 11 år!
BARA MIG!!!
Okej att alla låtar är skrivna för tio år sen spelar ingen roll... vi har faktiskt haft telepatisk kontakt sen jag var 11 år!
Liten fotnot:
Jag vill bara tillägga att min familj inte har dragit sig ur aupairprogrammet än och även om det lite ostadigt här just nu så känns det som jag kommer stanna ändå.
Allting kommer lösa sig! :)
Allting kommer lösa sig! :)
Precis såhär känns det:
Matchbox 20
Bright lights
She got out of town
On a railway New York bound
Took all except my name
Another alien on Broadway
There's some things in this world
You just can't change
Somethings you can't see
Until it gets too late
Baby, baby, baby
When all your love is gone
Who will save me
From all I'm up against out in this world
Maybe, maybe, maybe
You'll find something
That's enough to keep you
But if the bright lights don't receive you
You should turn yourself around
And come on home
I got a hole in me now
yeah,I got a scar I can talk about
She keeps a picture of me
In her apartment in the city
Some things in this world
Man, they don't make sense
Some things you don't need
Until they leave you
And they're things that you miss
Baby, baby, baby
When all your love is gone
Who will save me
From all I'm up against out in this world
Maybe, maybe, maybe
You'll find something
That's enough to keep you
But if the bright lights don't receive you
You should turn yourself around
And come on home
Let that city take you in, come on home
Let that city spit you out, come on home
Let that city take you down, yeah
God's sake turn around
Baby, baby, baby
When all your love is gone
Who will save me
From all I'm up against in this world
Maybe, maybe, maybe
You'll find something
That's enough to keep you
But if the bright lights don't receive you
You should turn yourself around
And come on home
Come on home
Baby, baby, baby
Come on home
Yeah, come on home
Yeah, come on home
Bright lights
She got out of town
On a railway New York bound
Took all except my name
Another alien on Broadway
There's some things in this world
You just can't change
Somethings you can't see
Until it gets too late
Baby, baby, baby
When all your love is gone
Who will save me
From all I'm up against out in this world
Maybe, maybe, maybe
You'll find something
That's enough to keep you
But if the bright lights don't receive you
You should turn yourself around
And come on home
I got a hole in me now
yeah,I got a scar I can talk about
She keeps a picture of me
In her apartment in the city
Some things in this world
Man, they don't make sense
Some things you don't need
Until they leave you
And they're things that you miss
Baby, baby, baby
When all your love is gone
Who will save me
From all I'm up against out in this world
Maybe, maybe, maybe
You'll find something
That's enough to keep you
But if the bright lights don't receive you
You should turn yourself around
And come on home
Let that city take you in, come on home
Let that city spit you out, come on home
Let that city take you down, yeah
God's sake turn around
Baby, baby, baby
When all your love is gone
Who will save me
From all I'm up against in this world
Maybe, maybe, maybe
You'll find something
That's enough to keep you
But if the bright lights don't receive you
You should turn yourself around
And come on home
Come on home
Baby, baby, baby
Come on home
Yeah, come on home
Yeah, come on home
Tina, ett geni som vanligt.
Jag är uuuutråååååkaaaaaad.
Vanligtvis brukar jag stressa på fredagar men idag var jag riktigt produktiv vilket har resulterat att jag är klar med all städning nu.
Det här är ett klart tecken på att produktivitet är överskattat. Om man inte är produktiv så arbetar man så pass segt att man har saker att göra hela tiden. Och blir aldrig uttråkad.
Jag vet vad ni tycker. Och ni har rätt.
Jag är ett geni.
Vanligtvis brukar jag stressa på fredagar men idag var jag riktigt produktiv vilket har resulterat att jag är klar med all städning nu.
Det här är ett klart tecken på att produktivitet är överskattat. Om man inte är produktiv så arbetar man så pass segt att man har saker att göra hela tiden. Och blir aldrig uttråkad.
Jag vet vad ni tycker. Och ni har rätt.
Jag är ett geni.
Ingenting blir som man tänkt sig:
När jag kom till USA så hade jag tusne förväntningar. Jag trodde jag hade hittat den perfekta värdfamiljen med den superschyssta värdmamman och söta och smart värdbarnen.
Redan efter några veckor insåg jag att ingeting överstämde med mina förväntningar. Visst min värdmamma var trevlig men jag insåg mer och mer att min värdfamilj inte brydde sig ett skit om mig. Jag var bara en anställd som gjorde precis ALLT. Diska, tvätta, handla och städa. Och eftersom jag fick extra betalt för dom sakerna som inte ingick i reglerna vad mina uppgifter bestod av så ansåg min värdmamma att dom timmarna inte räknades. Det betydde att jag för det mesta faktiskt jobbade 45 timmar eller över. Och visst jag är inte lat, jag kan jobba 45 timmar, men jag kände mig lurad. Min värdmamma hade inte alls sagt något om en massa disk, dammsuga och att jag alltid komma jobba waaaay under 45 hours.
Efter två månader så upptäcker jag ett a4a papper på köksbordet. Med punkter. Om allt jag gör fel. Jag ljuvlyssnar när hon pratar i telefon, jag är för bossig (jag fick inte säga till barnen ordentligt eftersom jag bara var deras "vän"), jag borde hjälpa till mig (HJÄLPA TILL MER??!!) med mera. Jag var helt förstörd och även om hon en vecka senare sa att jag gjorde allt jättebra och inte behövde oroa mig om pappret med alla punkter så var jag ändå rädd hela tiden att göra fel. Det kändes som varenda steg jag tog eller gjorde så var jag bevakad.
Det låter kanske konstigt. Men oavsett om jag hade ont i magen jämt och jämt hade ångest över att jobba så vande jag mig på något sätt. Jag trodde jag att det var fel på mig såklart, inte på familjen. Jag skulle bara lära mig att mina uppgifter helt perfekt så skulle säkert allt precis ordna sig.
Rematchen var nog en av dom värsta sakerna jag någonsin gått igenom. Min värdfamilj fick mig att känna mig som om jag inte dög till någonting och det var "så himla synd om dom" eftersom dom skaffat fel aupair. En dålig aupair. Min första tanke var att åka hem. Till min pojkvän och mina bästa vänner. Det kändes så självklart i flera dagar tills jag insåg att jag inte kunde åka hem. Jag bestämde mig alltså för att försöka på nytt... och hitta en ny familj.
Men eftersom min värdmamma i princip hade anmält mig till min aupair agentur som en "dålig aupair" så var min agentur tvungen att hålla ett möte om jag var berättigad rematch eller inte. Jag som inte hade någon trygghet överhuvudtagen, jag som gjort så mycket mer än vad som förväntas av mig som aupair, jag som inte hade någon som helst självförtroende eller självkänsla kvar och hamnat i en familj som inte alls riktigt brydde sig om mig överhuvudtaget. Jag kände mig helt tom.
Men jag hade tur. Jag hade en jättebra kontaktperson som hjälpte och förstod precis allt. Och bara några dagar senare så fick jag en ny familj som jag matchades med.
Den här familjen är verkligen det bästa som har hänt mig här. Helt plötsligt var jag del av en familj som verkligen brydde sig om mig. Som hjälpte till med disk och tvätt. En familj jag kan prata med om jag mår dåligt eller tycker något är fel.
Och just nu är allting lite svårt. Och det är vad jag har försökt kommit med med hela texten.
Min nya värdfamilj kanske inte kommer kanske inte kunna ha kvar mig. Jag trodde inte att ekonomikrisen så drabba mig alls. Men det har den. Förhoppningsvis så kan jag vara kvar här. Jag jobbar hellre gratis hos den här familjen än byter familj. Och eftersom jag bara har några månader kvar av mitt år så kommer det fixa sig.
Måste bara fundera ut ett sätt hur.
Redan efter några veckor insåg jag att ingeting överstämde med mina förväntningar. Visst min värdmamma var trevlig men jag insåg mer och mer att min värdfamilj inte brydde sig ett skit om mig. Jag var bara en anställd som gjorde precis ALLT. Diska, tvätta, handla och städa. Och eftersom jag fick extra betalt för dom sakerna som inte ingick i reglerna vad mina uppgifter bestod av så ansåg min värdmamma att dom timmarna inte räknades. Det betydde att jag för det mesta faktiskt jobbade 45 timmar eller över. Och visst jag är inte lat, jag kan jobba 45 timmar, men jag kände mig lurad. Min värdmamma hade inte alls sagt något om en massa disk, dammsuga och att jag alltid komma jobba waaaay under 45 hours.
Efter två månader så upptäcker jag ett a4a papper på köksbordet. Med punkter. Om allt jag gör fel. Jag ljuvlyssnar när hon pratar i telefon, jag är för bossig (jag fick inte säga till barnen ordentligt eftersom jag bara var deras "vän"), jag borde hjälpa till mig (HJÄLPA TILL MER??!!) med mera. Jag var helt förstörd och även om hon en vecka senare sa att jag gjorde allt jättebra och inte behövde oroa mig om pappret med alla punkter så var jag ändå rädd hela tiden att göra fel. Det kändes som varenda steg jag tog eller gjorde så var jag bevakad.
Det låter kanske konstigt. Men oavsett om jag hade ont i magen jämt och jämt hade ångest över att jobba så vande jag mig på något sätt. Jag trodde jag att det var fel på mig såklart, inte på familjen. Jag skulle bara lära mig att mina uppgifter helt perfekt så skulle säkert allt precis ordna sig.
Rematchen var nog en av dom värsta sakerna jag någonsin gått igenom. Min värdfamilj fick mig att känna mig som om jag inte dög till någonting och det var "så himla synd om dom" eftersom dom skaffat fel aupair. En dålig aupair. Min första tanke var att åka hem. Till min pojkvän och mina bästa vänner. Det kändes så självklart i flera dagar tills jag insåg att jag inte kunde åka hem. Jag bestämde mig alltså för att försöka på nytt... och hitta en ny familj.
Men eftersom min värdmamma i princip hade anmält mig till min aupair agentur som en "dålig aupair" så var min agentur tvungen att hålla ett möte om jag var berättigad rematch eller inte. Jag som inte hade någon trygghet överhuvudtagen, jag som gjort så mycket mer än vad som förväntas av mig som aupair, jag som inte hade någon som helst självförtroende eller självkänsla kvar och hamnat i en familj som inte alls riktigt brydde sig om mig överhuvudtaget. Jag kände mig helt tom.
Men jag hade tur. Jag hade en jättebra kontaktperson som hjälpte och förstod precis allt. Och bara några dagar senare så fick jag en ny familj som jag matchades med.
Den här familjen är verkligen det bästa som har hänt mig här. Helt plötsligt var jag del av en familj som verkligen brydde sig om mig. Som hjälpte till med disk och tvätt. En familj jag kan prata med om jag mår dåligt eller tycker något är fel.
Och just nu är allting lite svårt. Och det är vad jag har försökt kommit med med hela texten.
Min nya värdfamilj kanske inte kommer kanske inte kunna ha kvar mig. Jag trodde inte att ekonomikrisen så drabba mig alls. Men det har den. Förhoppningsvis så kan jag vara kvar här. Jag jobbar hellre gratis hos den här familjen än byter familj. Och eftersom jag bara har några månader kvar av mitt år så kommer det fixa sig.
Måste bara fundera ut ett sätt hur.
Jag som ren:
Jag trodde aldrig jag skulle säga det här... men ja är faktiskt en rätt snygg ren.
Och ni som inte har hittat en jultomte i år, kontakta Magnus. Ni ser ju själva, han tar hela den här jultomtegrejen superseriöst.
Jag ljög.
I helgen pyntade jag och min värdmamma julgranen. Och helt plötsligt började hon prata om sex.
Min värdmamma är orolig att min tolvåriga unge ska ha sex när hon är 14 på skoltoaletterna som alla andra hennes skola.
Jag lugnade ner henne med att säga:
"ååh, nej, du kan vara lugn! E kommer nog bli nunna ska du se, och leva med andra nunnor och tillägna sig till gud och allt det där. Vi pratade om det igår faktiskt. "
.. jag måste erkänna. Jag ljög.
Min värdmamma är orolig att min tolvåriga unge ska ha sex när hon är 14 på skoltoaletterna som alla andra hennes skola.
Jag lugnade ner henne med att säga:
"ååh, nej, du kan vara lugn! E kommer nog bli nunna ska du se, och leva med andra nunnor och tillägna sig till gud och allt det där. Vi pratade om det igår faktiskt. "
.. jag måste erkänna. Jag ljög.
Träna eller inte träna?
Jag försöker dra mig till och träna. Det finns ju massvis med anledningar att träna: man mår bra (HAHA), gymkortet kostar 74 dollar i månaden, jag kanske kommer komma in i mina smaljeans och tränaren faktiskt är snygg.
Men så finns det också nackdelar. Det är jobbigt, krävande, man blir svettig, jag kan sova istället, jag har redan gett upp hoppet om att komma in i mina smaljeans och jag oavsett hur snygg tränaren faktiskt är så har jag inte duschat på två dagar och har världens ringar under ögona.
Ni ser ju själva. Helt onödigt att träna överhuvudtaget.
Men så finns det också nackdelar. Det är jobbigt, krävande, man blir svettig, jag kan sova istället, jag har redan gett upp hoppet om att komma in i mina smaljeans och jag oavsett hur snygg tränaren faktiskt är så har jag inte duschat på två dagar och har världens ringar under ögona.
Ni ser ju själva. Helt onödigt att träna överhuvudtaget.
Inte så mycket kris längre:
Nu har jag powerwalkat. Och kommit fram till följande:
1. Jag ska sluta deppa.
2. Jag ska sluta äta när jag deppar.
3. Jag har tusen saker att se fram emot... eller tre:
- Min värdfamilj åker på semester efter jul. Jag ska vara husvakt i en vecka. Det vill säga: Ledig men ändå få betalt.
- Mamma och Pappa kommer om två och en halv vecka... en vecka efter det åker vi ner och semesterar i karibbien!
- Jag åker till Costa Rica i mars och... typ backpackar. (och ja.. jag ser fram emot detta)
4. Jag kommer inte på något mer.
En tidig 8 månaders kris:
ååh snart har jag varit här i 8 månader. Eller 7 och en halv månad för att vara exact. Men det är i princip 8. Som är i princip 9. Och nästan 10. Vilket betyder att jag snart är hemma!!!
För jag vill hem nu. Jag vill hem till min säng, till min familj och mina vänner. Jag vill hem och starta mitt eget liv. Jag vill skaffa en egen lägenhet som jag ska möblera med mina egna möbler.
...jag tror jag har drabbats av en tidig 8 månaders kris. Jag har ju varit här så himla länge nu och jag har visat för mig själv att jag kan klara mig själv och kunna bo på andra sidan jordklotet utan att vara självmordbenägen. BORDE JAG INTE VARA KLAR NU??!
... nej nu ska jag grina klart!
Puss och Kram.
Kläder krymper inte längre. Dom färgas av.
Igår när jag tog ut tvätten i tvättmaskinen så kände jag mig så nöjd. Vet ni varför?
JAG HADE INTE KRYMPT ETT ENDA PLAGG PÅ EN HEL VECKA!!!
Sen när jag ser tvätten framför mig inser jag att det här är värre. Mycket värre. Det ligger svarta fläckar över hela mitt värdbarns sängkläder. Vad ska jag göra nu? Min tvättkorg är ju full... av krympta och förstörda kläder.
Enkelt. Jag får köpa en till tvättkorg.
JAG HADE INTE KRYMPT ETT ENDA PLAGG PÅ EN HEL VECKA!!!
Sen när jag ser tvätten framför mig inser jag att det här är värre. Mycket värre. Det ligger svarta fläckar över hela mitt värdbarns sängkläder. Vad ska jag göra nu? Min tvättkorg är ju full... av krympta och förstörda kläder.
Enkelt. Jag får köpa en till tvättkorg.
Tips, någon?
Idag var jag och shoppade i westchester. När jag står i kassan och betalar och pratar om livet med kassören så kommer vi... eller jag... bara jag, att jag är svensk. Killen i kassan lyser upp och berättar att vi faktiskt har en svensk som arbeter här och att han ska hämta honom.
Jag väntar. Och ut kommer en svensk! Vi hade ett givande samtal och om jag får ett greencard så har han lovat mig en arbetsintervju!!!
Nu återstår bara ett problem. Jag har inget greencard. Och nu finns bara en sak jag kan göra... gifta mig jävligt snabbt med en amerikan.
Så... tips... någon?
Jag väntar. Och ut kommer en svensk! Vi hade ett givande samtal och om jag får ett greencard så har han lovat mig en arbetsintervju!!!
Nu återstår bara ett problem. Jag har inget greencard. Och nu finns bara en sak jag kan göra... gifta mig jävligt snabbt med en amerikan.
Så... tips... någon?
Det här med presenter.
Jag kom ihåg när jag var 17 år och jättekär i min dåvarande pojkvän. Enligt hemliga källor så visste jag att han att köpt en present till mig. Jag var helt i extas! Det kan ju vara vad som helst, ett hus, en bil, ett superdyrt halsband... en ring!!!
Jag hade aldrig funderat över att gifta mig riktigt. Men jag var ju 17.. och kär och då är ju allt möjligt. Plus att jag inte har så mångra krav, bara en jättestor ring, en fancy klänning och sen tusen duvor som blev utsläppta när jag gick ut ur kyrkan. Men bara det.
Och sen... kom ögonblicket när jag skulle få min present. Jag var så glad och allt var så spännade. Jag öppnade paketet.
Ett ljus.
Jag försökte dölja min besvikelse (jag ville ju ha en ring) men det var så himla svårt.
Mitt ex svarade med: "trodde du skulle få en jävla ring eller?"
"öh... nej. Jag älskar ljus, lovar!"
En månad efteråt fick jag ett par vita vantar som min dåvarande pojkvän hittade på Max. Dom luktade spya och sprit. För att göra upp för allt.
Vi är fortfarande kompisar.
Jag hade aldrig funderat över att gifta mig riktigt. Men jag var ju 17.. och kär och då är ju allt möjligt. Plus att jag inte har så mångra krav, bara en jättestor ring, en fancy klänning och sen tusen duvor som blev utsläppta när jag gick ut ur kyrkan. Men bara det.
Och sen... kom ögonblicket när jag skulle få min present. Jag var så glad och allt var så spännade. Jag öppnade paketet.
Ett ljus.
Jag försökte dölja min besvikelse (jag ville ju ha en ring) men det var så himla svårt.
Mitt ex svarade med: "trodde du skulle få en jävla ring eller?"
"öh... nej. Jag älskar ljus, lovar!"
En månad efteråt fick jag ett par vita vantar som min dåvarande pojkvän hittade på Max. Dom luktade spya och sprit. För att göra upp för allt.
Vi är fortfarande kompisar.
Hej!
Jag har skummat över bilderna från Vicoria Secrets fashion show.
Jag vill:
- Dränka mig i brun utan sol.
- Träna febrilt fem timmar om dagen.
- Leva på endast sallad i två veckor.
Sen planerar jag att gå runt i bara underkläder och ett par låtsasvingar i fortsättningen.
Jag vill:
- Dränka mig i brun utan sol.
- Träna febrilt fem timmar om dagen.
- Leva på endast sallad i två veckor.
Sen planerar jag att gå runt i bara underkläder och ett par låtsasvingar i fortsättningen.
Ute kväll i City (jag behövde inte ens visa leg)
Jag var ute förra helgen och det fira jag med att publicera den enda respektabla bild som togs denna kväll.
Vaniljsås i NYC:
När jag var på väg till Grand Central idag för att åka hem stöter jag på "the skandinavian house". Där kan man äta svenskt och köpa svenskt. Och vet ni vad jag hittade? VANILJSÅS.
Ni som befinner er i Sverige nog aldrig riktigt förstå hur det känns att vara utan vaniljsås i 7 månader. Men jag vet. Och det är superhemskt.
Jag ska aldrig ta vaniljsås förgivet igen.
Ni som befinner er i Sverige nog aldrig riktigt förstå hur det känns att vara utan vaniljsås i 7 månader. Men jag vet. Och det är superhemskt.
Jag ska aldrig ta vaniljsås förgivet igen.
Lördag
Idag ska jag till city helt själv. Känner mig så himla självständig.
Jag har världens köplust. Mååste kööööpaaaa saaaaakeeeeer.
Jag skulle bli så himla lycklig om jag kunde köpa... allt. Mitt liv skulle få en hel ny mening. Jag skulle strutta runt på stan och le åt alla som gick för bi. Till och med säga hej. Och om jag får för mig så skulle jag kanske, kanske köpa min första julklapp.
Så med det sagt... mamma. Jag vill ha 10 000 på mitt konto. NU.
Jag älskar dig Mammis!!!!
Jag har världens köplust. Mååste kööööpaaaa saaaaakeeeeer.
Jag skulle bli så himla lycklig om jag kunde köpa... allt. Mitt liv skulle få en hel ny mening. Jag skulle strutta runt på stan och le åt alla som gick för bi. Till och med säga hej. Och om jag får för mig så skulle jag kanske, kanske köpa min första julklapp.
Så med det sagt... mamma. Jag vill ha 10 000 på mitt konto. NU.
Jag älskar dig Mammis!!!!
Dagen då Tyra Banks räddade mitt liv.
Sådär på vintern får jag alltid klädångest. Jag har verkigen ingenting att ha på mig längre. Mina kläder har antingen en massa hål, får mig att se ut som en gravid kvinna eller är allmänt fult.
Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra med mig själv längre. Mitt hopp just nu är att Tyra Banks ser mig och min offriga klädstil på stan och sedan bestämmer sig för att styla om mig. Det är tv kameror över allt, jag börjar gråta och säger att hon är den bästa människan i hela världen och att hon har varit min idol sen jag var fem. Hon ger mig en kram och sen gråter jag lite till. Jag för köpa kläder för tiotusentals dollar och sen får jag en bil också, och typ ett hus. NEJ MEN VÄNTA. Hon ger bort sin lägenhet i City, helt möblerad och hyran betald 20 år framåt OCKSÅ. Och vi kramas lite till.
Mitt liv kommer få ett bra slut.
Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra med mig själv längre. Mitt hopp just nu är att Tyra Banks ser mig och min offriga klädstil på stan och sedan bestämmer sig för att styla om mig. Det är tv kameror över allt, jag börjar gråta och säger att hon är den bästa människan i hela världen och att hon har varit min idol sen jag var fem. Hon ger mig en kram och sen gråter jag lite till. Jag för köpa kläder för tiotusentals dollar och sen får jag en bil också, och typ ett hus. NEJ MEN VÄNTA. Hon ger bort sin lägenhet i City, helt möblerad och hyran betald 20 år framåt OCKSÅ. Och vi kramas lite till.
Mitt liv kommer få ett bra slut.
Allt bara krymper:
Jag har krympt ett lakan IGEN.
Jag krymper alltid tvätten...något himla fel med tvättmaskinen. Jag trycker ju alltid in... rätt knapp. Normal tvätt. Och jag menar normal tvätt är ju typ... all tvätt. Varför specifiera varje plagg? Så himla onödigt. Och eh, tidskrävande.
Min hittills - har- jag- krympt- lista:
Två skjortklänningar
Tre lakan
Mitt värdbarns ralph lauren tröja för 800 kronor (just nu i baby... modell!)
Allt ligger gömt i min tvättkorg. Under all tvätt.
Jag krymper alltid tvätten...något himla fel med tvättmaskinen. Jag trycker ju alltid in... rätt knapp. Normal tvätt. Och jag menar normal tvätt är ju typ... all tvätt. Varför specifiera varje plagg? Så himla onödigt. Och eh, tidskrävande.
Min hittills - har- jag- krympt- lista:
Två skjortklänningar
Tre lakan
Mitt värdbarns ralph lauren tröja för 800 kronor (just nu i baby... modell!)
Allt ligger gömt i min tvättkorg. Under all tvätt.
