Konserten
Först trodde jag att det var något coolt rockband jag skulle se på. Sen såg jag att det var en "popkonsert" och tänkte... okej det är kanske, kanske bra om inte alla är emo och superalternativa.
Det var inte ens en popkonsert. Det var klassisk musik. K-L-A-S-S-I-S-K musik.
Först tog det jättelång tid tills vi kom fram så vi var försenade och när vi kom in i salen var det knäpptyst och... ingen var över 65. Ni vet dom stunderna man känner sig riktigt malplacerad. Det här var nog en av dom stunderna i mitt liv. Och när vi fick tränga oss förbi alla människor för att få några platser snubblade jag över en pensionärs kryckor (det var så illa).
Jag insåg då att det inte var meningen att jag skulle vara här. Nej jag skulle vara någon helt annanstans och att någon, någon där uppe hade tagit mig hit för att straffa mig (vilket jag inte förstår eftersom jag är en väldigt godhjärtat person, ehm.).
Efter 30 minuter frågade byggkillen om jag ville härifrån "Vadå, nej, absolut inte, jag gillar det här... liksom annorlunda och kul. Jättekul att prova nya saker och så,absolut. Men om du verkligen, verkligen vill dra så följer jag med... såklart". Och vi drog därifrån. Jag misstog mig, faktiskt, litegrann om byggkillen. Han var trevlig. På en vänskaplig nivå (celibat). Jag led inte och jag hade nog, kanske, pyttelite,
roligt.
