Världen från en liten tjejs perspektiv

Nu ar min fodelsedag tusen javla mil bort slut. Det ar skont pa nagot satt for da pa slipper jag svara pa "oh, it's your birthday, how does it feel?"

For vad ska jag svara? Jag saknar min pojkvan och mamma. Jag vill inte hem. Inte hem. Jag onskar bara Theo vore har. Och kanske mammsi ocksa.

Fodelsedagsfesten var helt okej anda. Forutom att ingen forstod att det var min fodelsedag. Och att alla andra aupairer var helt grupperade forutom typ en och sen Matilda den svenska tjejen. Egentligen skulle jag kanske ha hittat pa nagot med nagra andra svenska tjejer runt omkring har men allt var sa krangligt eftersom jag inte kort bil har i detta land an sa drog jag och Matilda till West Hartford. Vi akte kanske vilse 7 grr men sen kom vi till ett amerikansket kopcentrum mitt i ingenstans och shoppade lite. Det ar den sysslan jag kommer fa agna mig at nu. Shoppa. Och sen ata forstas. 

Fet och fattig, ja tack!