Jag...geniet.
Pappa: Tina kan du kolla när vattnet kokar?
Jag: Vad ska jag göra då?
Pappa: Lägga i riset i kastrullen...
Jaha? Jasså? Verkligen?
Man lär sig något nytt varje dag.
Mitt nya liv som helyllemänniska (tjoho!)
Jag har sovit 5 timmar, ser ut som Sméagol i Sagan om ringen, fast med smink och solpuder (har man inte något pigment så finns det smink, doh!). Men ändå... är allt så underbart kul!
Tjoho!
(Detta inlägg är inte ironiskt)
Någon som vet hur man gör?
Jag måste ringa flera personer. Så dom vet att jag lever. Jag tror dom börja ana att jag snart har kolat eftersom jag brukar ringa 5grr på en dag (en bra dag). Och dom saknar mig säkert. Livet utan mig är liksom supertråkigt. Men jag vill bara gömma mig och inte göra ett skit. Sitta inne, vara bitter och läsa Marian Keyes böcker. Om bittra kvinnor som super, knarkar och är deprimerade (väldigt givande faktiskt).
Nä nu ska jag vara superduper glad hela tiden och jag ska vara världens mest helyllemänniska nånsin!
Nån som vet hur man gör?
Mitt glamorösa liv
Nu i tvätt-tider tycker jag man ska passa på att matcha ihop supersnygga outfits!
Idag har jag på mig:
- Ett par svarta träningsbyxor. Två hål i.
- Ett vitt linne. Tre hål i.
- En svart bh
- Trosor med snobbentryck på
Vad tycker ni? Jag vet att ni är avundsjuka på mitt glamorösa liv. Just know it.
Undersökning!
Hur länge tror ni jag står ut i USA?
A) En vecka
B) Två veckor
C) Tre veckor
Svar kan ges i kommentarfältet.
Kanarieöarna
- Mamma var magsjuk på resan dit. Hon spydde. Spydde lite till. Och lite till.
- Maten är äcklig därborta.
- Det är dyrt.
- Det regna två dagar.
- Jag gick på shoppingtur i Las Palmas. Gick vilse två gånger. Köpte ett päron och några jordgubbar.
Åk dit vettja, ÅK DIT!
Kuggfrågor.
Jag: Fanns det några snygga tjejer i Norge då?
T: Jafan... Det fanns så oväntat snygga tjejer. Som på en mäklarfirma, en skitsnygg tjej fanns där, vi pratade jättelänge, en timma kanske!
...
Kuggfråga...DET VAR EN KUGG FRÅGA!
Mitt jobb
Om två timmar börjar jag jobba. Jag sitter här och funderar över om det finns några anledningar till att jag inte behöver jobba:
- Jag har två blåsor på fötterna.
- Min katt är förkyld.
- Min andra katt är också förkyld (den snorar mest).
- Jag har ingen mat hemma och är utsvulten. Man kan inte jobba när man är hungrig (det har mamma sagt).
- Mamma har tagit bilen och det är så ansträngande att cykla i 10 minuter.
Vad tror ni om det sista? Nu ska jag ringa chefen!
Och extrasängen tilldelades...mig!
Vi ska åka fem pers till Playa del inglés. Mamma och pappa, Min brorsa och hans flickvän...samt jag. Jag har blivit tilldelad extrasängen. Jag försöker se det positivt. Jag menar extrasängar är oftast jättebekväma och inte alls full av löss och sånt. Det är däremot mina reskompanjoners kingsize-porno-sängarna. Säkert helt malätna också.
Så suckers jag fick extrasängen! Nu är ni avundsjuka va?
Konsten att packa snyggt.
Nej, inte alls.
Mammas bästa vän
Det är nu jag behöver en plan för att bli mammas bästa vän igen. Just nu har jag fyra planer:
1. Jag måste bli mer hushållig, laga god mat för hela familjen, börja diska, tvätta. Eller ja skölja ur min gröttallrik varje morgon är en början.
2. Va helt tyst och obefintlig i två dagar och hoppas att mammas ilska snart går över.
3.Köpa ett nytt vardagsrumsbord
4.Gråta och säga förlåt. Hulka lite till, säga något om att ljuset i vardagsrummet är såå bra och att jag bara var tvungen att sminka mig där men att jag aldrig, någonsin, oavsett ljus ska sätta min fot i vardagsrummet igen. Sen gråta lite till.
Plan ett är rätt och slätt enkel, tvåan innebär minst ansträngning, trean är dyr och plan fyra är så gymnasie.
Det väger nog mellan ett och två. Om jag inte vinner på triss idag...då blir det plan tre. Vi får se.
Klädkris, skokris och hårkris
Ska försöka gå på stan snart. idag. Just nu har jag lite av en socialångest eftersom mina kläder är från 2001. Inte riktigt...men nästan.Varje gång jag ska gå upp på stan, göra något extremt socialt (typ gå på bio eller liknande supersociala saker) blir jag helt aggressiv och slänger ut alla mina kläder ur garderoben, provar plagg efter plagg. Allt ser konstigt ut. Jag ser gravid ut, jag ser fet ut, jag ser kort ut, jag ser för lång ut (okej inte möjligt, men har ni inte hört talas om pappa långben-ben på korta människor...skitfult.). Tillslut tvingar jag på mig ett par jeans och en halvsnygg tröjor. Plågar mina örsnibbar med några örhängen och sen är det klart! Tror jag.
För när jag ska ner till hallen då blir det ännu värre. I'm a nervous breakdown personifierad. Vad ska jag ha för skor? Jag äger inga hela skor snart. Och det känns jobbigar än att alla mina kläder är från 2001, livet börjar kännas meningslöst och om ingen snäll person kommer förbi med några sprillans nya jättesnygga skor så tar jag nog livet av mig. Jo jag gör nog det.
Okej, jag tar inte livet av mig. Det gör jag när jag börjar inspektera mitt hår. Jag förbarmar mig själv och min plattång. Jag förbarmar mina brutna hårtoppar (som består till 50 % av mitt hår numera). Jag börjar hetsringa varenda frisör i staden, ingen tid...ingenting. Snart börjar jag nog skrika på den där frisören i luren, vadå ingen tid? Vadå att min hårkris inte är viktigare än någonting annat? Service, hallå?
Hon la på...jävla as!
Ledighet
"Tina är du vaken? Jag är sjuuuk"
Nej, jag sover. Prata inte med mig. Och om jag vore vaken prata inte med mig då heller. Jag finns inte, jag är ledig.
"Tina, kan du inte köpa godis till mig, inte påsgodis, det MÅSTE vara lösgodis.
ååh, jag har inte tid!!! Jag är på tredje nivån på Ratchet and Clank spelet. I got stuff to do. Important stuff.
Förresten måste jag träna också.
När ska du träna då? Kan du inte åka iväg nu? Cykla?
Cykla? Det regnar...och jag ska träna när jag klarar tredje nivån på Ratchet and Clank. Vad är det du inte förstår? Huh?
"Kan du laga mat ikväll...jag tror inte jag orkar...jag är verkligen sjuk..."
Laga mat? Vad tror du jag är byggd av husfru-superduper-krafter? Jag antar att jag ärvt dom av dig? Du kan väl ringa till eh, mormor?
(Så alla nu har klart för sig så älskar jag och min Mamma varandra väldigt mycket. )
Saker som hänt i mitt liv:
Mitt liv är verkligen sådär jättehändelserikt för tillfället. Det här har hänt under de senaste två veckorna:
- Jag har kommit till tredje nivån på mitt tvspel "Ratchet and Clank"
Mail från familjen
Vad kul! En splitterny bil som jag kan köra sönder! Najs..najs...
Nu fick jag ångest igen.
Min Mamma.
Det är inte bara Malin som har tagit en helgtripp upp till våra svenska fjäll. Min mamma har också gjort det. Hon brukar göra det med sina "tjejkompisar" varje år.
Idag när jag var trött och var väldigt inne i något tvprogram om spöken (rätt intressant faktiskt) kom min Mammi hem. Hon var visst superexalterad över att hon vunnit både en norrlandsguld-platta OCH en tshirt på afterskin i dom sälenska fjällen.
Jag vill inte veta varför.
Lördag
Hoppas att hon har tråkigt...och saknar mig...hon tänker säkert på mig hela tiden.
Självklart att hon gör.
Bilden har egentligen inget med inlägget att göra.
Nej, jag har inte tagit lugnande piller.
Innan jag hade bestämt mig fullt ut att göra detta mådde jag rent ut sagt skit. Jag hade inga mål alls och ingen jävla aning alls vad jag ville göra med mitt liv. Det var jättedeprimerande att känna sig instängd. Att inte veta någonting. Att inte vilja vara hemma, att inte åka härifrån. Att inte göra någonting.
Jag kommer sakna vissa kompisar så sjukt mycket. Jag kommer sakna min familj och jag kommer sakna Sverige. Jag vet att det kommer bli tufft vissa dagar, jag vet att jag säkert kommer grina floder. Speciellt när jag åker. Det kommer säkert finnas stunder där jag skriver inlägg hur jobbigt det här. Men också kanske att jag trivs jättebra, att jag åkte var det bästa valet i mitt liv? Vem vet? Och om det nu skulle gå så dåligt, om barnen kastar saker på mig och föräldrarna är hemska? Då kan jag lika gärna dra hem, lova mig själv att aldrig, aldrig, någonsin får för mig att ta hand om barn igen och göra något annat.
Det är faktiskt så enkelt ibland.
