Jag är inte död Mamma.
That is not tha case people. Jag är nämligen väldigt lycklig just nu.
Det ar slut men jag mar bra anda.
Jag och Theo har gjort slut. Det ar valdigt enkelt. Det funkar inte.
Han kommer dock fortfarande var en valdigt bra kompis till mig och jag alskar honom fortfarande. Vet bara inte hur langre hur.
... och jag trodde inte jag skulle saga det har men jag mar faktiskt bra.
Jag har ju fixat fiskdamm och allt.
... ingen har hort av sig dock.
Jag som hade gjort i ordning godisspasar och fiskdamm och allt. Alla gillar ju liksom.. fiskdamm. Daligt!
Utkast: Min Vardpappa ...
"But Tina.... you smell like a girl today!"
Kanns jattebra.
Det ar ju liksom jag
Det ar ju det som gor jag.
Jag ar tjejen som gar i samma spya tva ganger utanfor rockafeller center
Skitcoolt!
För er som är jätteintresserade om mitt nya liv
Några punkter om mitt nya liv här:
- Det finns trottoarer här (trottoarer är meningen med livet)
- Jag har tunnelbanekort (känner mig skitcool)
- Jag tar hand om ett barn. Hon är tolv.
- Jag har inte bränt ner något än (jag vet att du är stolt mamma)
Har jag sagt att jag bor nära havet också?
Socker is the shit.
Jag har blivit sjuk. Det bästa med att vara sjuk är att jag kan äta vad jag vill (allt med socker i). Jag tror nämligen socker botar sjukdomar.
Kommer bli jättefrisk idag!
Fredag
Nu är det såhär. Jag längtar hem. Helt sjukt mycket.
I tisdags var jag helt förstörd, i onsdags var jag helt förstörd, igår var jag helt förstörd. Idag ringde jag till Lina och grät under hela samtalet.
Men var lugna, jag ska inte hem. Jag ska nämligen äta tacos med min aupairkompis Magnus idag. Och Magnus är över 21. Därmed ska han ska köpa ut fem spritflaskor till mig ikväll. Magnus vet bara inte om det än.
Tack Magnus!
Typ.
Jag är typ deprimerad just nu och jag vill typ hem just nu och jag vet typ inte varför.
Jag tror det typ är illa nu.
Jag behöver ett socialt liv
Dagens insikt:
Jag behöver ett socialt liv.
Ni som vill bli kompis med mig kan få upp till tio godisar (Ni kan faktiskt inte få bättre någon annanstans)
Jag är sur
Om exakt 10 sekunder kommer jag bli sur.
1... 2... 3... 4... 5... 6... 7... 8... 9... 10
Nu är jag officiellt sur.
Ni får faktiskt fem godisar.
Men vadå? Fattar ni inte?
FEM GODISAR FÅR NI!
Förstår inte.. jättegeneröst.
Friday night (inte okej)
- Diskutera ryska revolutionen med min värdpappa
- Läsa en bok om den ryska tsar familjens fall
- Ta livet av mig
- Sova
Någon som har något mer förslag? Öppen för det mesta.
Superenkelt!
"But why havent you said anything!"
Han har nämligen fem böcker om den ryska revulotionen och den ryska tsar familjens fall. Vi pratade om det hela eftermiddagen... eller han pratade om det hela eftermiddagen. Jag bara satt där... nickade och försökte verka intresserad och som om jag visste precis allting.
För det gör jag ju. Jag kan ju precis allt om ryska revolutionen. Superenkelt!
Vill någon bli kompis med mig?
Hej!
Vill någon i NY området blir kompis med mig?
Jag bjuder på fem godisar.
Goodbyes suck
Jag vill inte säga hejdå. Jag vill inte säga hejdå till mina värdbarn, till Anna, till Ellen, till Jenny och till Malin. Jag har varit här i fyra månader. Simsbury är tryggt för mig, och även om det inte varit lätt hela tiden så har jag liksom.. vant mig.
Och jag är så himla rädd också, rädd för att få en skitdålig familj, rädd för att barnen ska vara supersvåra och hata mig och rädd för att vara ensam. Idag när jag satt i bilen så hörde jag än jättefin låt på radio och bara började grina.
Jag. Vill. Inte. Åka. Härifrån.
(det är "typ" jobbigt just nu)
Jag ska...
Helt plötsligt blev mitt liv jävligt mycket coolare.
Har jag sagt att jag har mensvärk också?
I fredags så kom min värdmamma på att jag inte har hoppat av college kursen jag skulle ta i tid. Därmed fick jag betala 429 dollar. Nu har jag en till sak att plussa på min "Just nu är jag-lista":
Just nu är jag:
1. Arbetslös
2. "typ" bostadslös
3. Pank
Ps. Det är meningen att ni ska tycka synd om mig nu .Ds.
Uppdatering:
Hittils har jag fått två samtal:
Samtal nummer ett:
Ensamstående mamma med två barn. Hon lät som en seriemördare. Hon frågar varför jag rematchar. Jag förklarar varför. Hon lägger på.
Samtal nummer två:
Familj med två barn. Tre och fem år. Treåringen har visst tusen allergier. Jag tackade typ nej. Mitt mål i år är att inte ta död på någon (och än så länge har jag faktiskt lyckats rätt så bra).
Känner mig verkligen positiv just nu. Jättepositiv.
Very complicated
Det är vissa saker som man önskar man visste innan man inledde ett förhållande. Typ hur dom önskade att deras lägenhet skulle se ut.
Jag vill har helrosa och Theo vill ha japansk stil. Jag känner mig liksom sviken just nu. Japanskt. Menar han svärd på väggarna då? Och kluttra massa tecken överallt? Eller vadå?
Relationer är mycket komplicerade. Jag känner mig förvirrad just nu.
Minnesförlust, bara sådär.
- Pojkarna är i skolan mellan 745 till 1500 och mellan det får du göra precis vad du vill!
Oj, hon glömde visst att dammsugning två gånger i veckan, stryka och tvätta tre gånger i veckan, städa kylskåpet en gång i veckan och källaren och soporna och bädda sängarna.
Hon måste nog drabbats av en plötslig minnesförlust.
Fixat?
Men varför känns allt så himla hopplöst för? Varför känner jag mig så sjukt ensam? Varför har jag legat apatisk i sängen hela dagen? Varför har jag bara lust att ge upp efter fyra månader?
VARFÖR?
Jag älskar mitt liv just nu.
Antagligen har american airlines "råkat" dra av dubbelt så mycket för flygbiljetterna till puerto rico.
Thanks a lot!
"Jag e inte bitter"
- Att hon är korkad och jättedålig på engelska
- Att barnen hatar henne (speciellt den minsta)
- Att hon är sämre på tennis än vad jag är.
Som sagt, jag är inte bitter.
