Världen från en liten tjejs perspektiv

Okej. Jag sitter här på skavsta flygplats (japp jag ska flyga... igen!) och jag sitter framför TVÅ AMERIKANSKA KILLAR.

Amerikanska!!!!!!

Är så himla överlycklig. Inte för jag sitter och tjuvlyssnar eller nåt. Absolut inte. Men ändå.

Åh, det är såna här tillfällen jag bara vill gå fram självsäkert, med vinden i håret och fråga... saker:

Vart bor ni?

Hur gamla är ni?

Vad gör ni i sverige?

Är svenska tjejer snyggare än amerikanska?

Har ni flickvän?

Namngav du din snuttefilt när du var liten?


Ni fattar. Basic questions.

NEEEEJ, nu gick dom. Fan nu kan jag inte tjuvlyssna längre!!!! Allt jag hör är svenska röster just nu. "Går bilen bra hemma eller?!", "Finns det svenskt kaffe på hotellet ni ska på?", "Har du läst Liza Marklunds nya bok?"

Jag saknar amerikanskan. Jag saknar att jag kan hitta ett Starbucks i varje gathörn. Jag saknar att gå ut i New york och inte betala ett dugg i inträde, ALKOHOL INRÄKNAT.

Nej förlåt. Jag ska inte vara negativ. Läste en artikel i Aftonbladet att man ska tänka positivt. För om man tänker positivt blir man glad automatiskt. Bara sådär.

Okej jag ljög. Jag läste det i Blondinbellas blogg.

Nöjda?