Lugn som en filbunke
Eller ja, förutom idag. Då fick jag ett miniutbrott. Men det var ingen som drabbades speciellt mycket... så det räknas inte. Tycker jag.
Jag. Säger. Upp. Mig.
Den. Sög.
Eller ska jag uttrycka mig på något annat sätt?
Jag. Säger. Upp. Mig.
Eller okej, jag säger inte upp mig. Jag behöver pengar till kläder... och smink ... och dyra krämer (eftersom jag antagligen har börjat med det nu). Jag kan alltså inte förmå mig att säga upp mig förrän jag har blivit ekonomiskt oberoende.
Jag bli kvar föralltid.
Hårinpackning för 275 kronor.
Jag har köpt en hårinpackning för 275 kronor. Kan den fixa världfred? Nej. Kan jag få fint hår? Ja.
Ni undrar säkert hur jag kunde vara så pass kapabel att jag...liksom jag, kunde köpa en hårinpackning för 275 kronor. Jag förstår det inte heller. Jag misstänker att jag genomgår en allvarlig livskris i mitt liv just nu. Jag trodde nog att den där inpackning kunde göra mig "superlycklig". Och enligt frisörskan hade faktiskt min inpackning vunnit flera utmärkelser och var "jättestor" i inpackningsvärlden.
Sa jag förresten att förpackningen glittrar lite i guld? Inte? Då måste det vara en sån där superkräm som gör mitt liv lyckligt och bra? Eller hur? Och jag glömde kanske berätta om den fina presentpåsen? Inte det heller?
Helt klart värt det.
It's time to go public
Gå på stan.
Jag vet vad ni tycker. Det är inte värt att slänga alla mina kläder ut på golvet i letan på en okej outfit. Att få små aggressions utbrott på mitt hår och mina skor. MEN. Jag klippte mig igår. Mitt hår ser inte ut som något från en skräckfilm längre, min lugg ser inte ut som någon oproffsig person (jag) har "klippt" till den lite. Det ser fint ut!
Så just därför är jag redo att visa mig offentligt igen. Just därför.
Min cykel (dö)
Jag vet att man inte ska hata saker och ting. Men jag hatar verkligen min cykel. Jag HATAR den.
Igår när jag skulle cykla till jobbet (kl 6 på morgonen) hoppade kedjan ur. Jag trodde vi var kompisar jag och min cykel men antagligen inte. Från och med idag säger jag upp min bekantskap med min cykel. Den kan ligga och dö därborta, ligga och dö!
Okej, så hemsk ska jag inte vara. Men jag har faktiskt pms och nej jag råkar faktiskt inte veta hur man fixar en urhoppad kedja. It's not part of my duties. Så att säga. Not part of my duties.
På stan
Malin: Ditt ögonbryn ser halvt ut. haha
Jag: Det är kajal...
Malin: Normalt med ett halvt ögonbryn och sen en prick vid tinnigen. haha. snyggt. haha
Har jag nämnt att Malin var helt såld på pokémon i femman? Inte?
Två månader och fyra dagar kvar (någon som har alvedon och öl hemma?)
Några saker jag är orolig för inför USA:
- Att jag inte kommer får några kompisar.
- Att jag kommer känna mig ensam.
- Att barnen kommer slå mig.
- Att min värdmamma bara försöker verka snäll men egentligen är en riktigt ond, ond människa.
- Att jag träffar på en björn i skogen och dör. Eller en varg. Man vet aldrig.
- Att jag kör sönder deras nya fina bil (mest troligt).
Är det någon som har alvedon och öl hemma? (ipren och cider går också bra)
ps. Jag betalar extra om ni levererar direkt till dörren. ds.
Jag...geniet.
Pappa: Tina kan du kolla när vattnet kokar?
Jag: Vad ska jag göra då?
Pappa: Lägga i riset i kastrullen...
Jaha? Jasså? Verkligen?
Man lär sig något nytt varje dag.
Mitt nya liv som helyllemänniska (tjoho!)
Jag har sovit 5 timmar, ser ut som Sméagol i Sagan om ringen, fast med smink och solpuder (har man inte något pigment så finns det smink, doh!). Men ändå... är allt så underbart kul!
Tjoho!
(Detta inlägg är inte ironiskt)
Någon som vet hur man gör?
Jag måste ringa flera personer. Så dom vet att jag lever. Jag tror dom börja ana att jag snart har kolat eftersom jag brukar ringa 5grr på en dag (en bra dag). Och dom saknar mig säkert. Livet utan mig är liksom supertråkigt. Men jag vill bara gömma mig och inte göra ett skit. Sitta inne, vara bitter och läsa Marian Keyes böcker. Om bittra kvinnor som super, knarkar och är deprimerade (väldigt givande faktiskt).
Nä nu ska jag vara superduper glad hela tiden och jag ska vara världens mest helyllemänniska nånsin!
Nån som vet hur man gör?
Mitt glamorösa liv
Nu i tvätt-tider tycker jag man ska passa på att matcha ihop supersnygga outfits!
Idag har jag på mig:
- Ett par svarta träningsbyxor. Två hål i.
- Ett vitt linne. Tre hål i.
- En svart bh
- Trosor med snobbentryck på
Vad tycker ni? Jag vet att ni är avundsjuka på mitt glamorösa liv. Just know it.
Undersökning!
Hur länge tror ni jag står ut i USA?
A) En vecka
B) Två veckor
C) Tre veckor
Svar kan ges i kommentarfältet.
Kanarieöarna
- Mamma var magsjuk på resan dit. Hon spydde. Spydde lite till. Och lite till.
- Maten är äcklig därborta.
- Det är dyrt.
- Det regna två dagar.
- Jag gick på shoppingtur i Las Palmas. Gick vilse två gånger. Köpte ett päron och några jordgubbar.
Åk dit vettja, ÅK DIT!
Kuggfrågor.
Jag: Fanns det några snygga tjejer i Norge då?
T: Jafan... Det fanns så oväntat snygga tjejer. Som på en mäklarfirma, en skitsnygg tjej fanns där, vi pratade jättelänge, en timma kanske!
...
Kuggfråga...DET VAR EN KUGG FRÅGA!
Mitt jobb
Om två timmar börjar jag jobba. Jag sitter här och funderar över om det finns några anledningar till att jag inte behöver jobba:
- Jag har två blåsor på fötterna.
- Min katt är förkyld.
- Min andra katt är också förkyld (den snorar mest).
- Jag har ingen mat hemma och är utsvulten. Man kan inte jobba när man är hungrig (det har mamma sagt).
- Mamma har tagit bilen och det är så ansträngande att cykla i 10 minuter.
Vad tror ni om det sista? Nu ska jag ringa chefen!
Och extrasängen tilldelades...mig!
Vi ska åka fem pers till Playa del inglés. Mamma och pappa, Min brorsa och hans flickvän...samt jag. Jag har blivit tilldelad extrasängen. Jag försöker se det positivt. Jag menar extrasängar är oftast jättebekväma och inte alls full av löss och sånt. Det är däremot mina reskompanjoners kingsize-porno-sängarna. Säkert helt malätna också.
Så suckers jag fick extrasängen! Nu är ni avundsjuka va?
Konsten att packa snyggt.
Nej, inte alls.
Mammas bästa vän
Det är nu jag behöver en plan för att bli mammas bästa vän igen. Just nu har jag fyra planer:
1. Jag måste bli mer hushållig, laga god mat för hela familjen, börja diska, tvätta. Eller ja skölja ur min gröttallrik varje morgon är en början.
2. Va helt tyst och obefintlig i två dagar och hoppas att mammas ilska snart går över.
3.Köpa ett nytt vardagsrumsbord
4.Gråta och säga förlåt. Hulka lite till, säga något om att ljuset i vardagsrummet är såå bra och att jag bara var tvungen att sminka mig där men att jag aldrig, någonsin, oavsett ljus ska sätta min fot i vardagsrummet igen. Sen gråta lite till.
Plan ett är rätt och slätt enkel, tvåan innebär minst ansträngning, trean är dyr och plan fyra är så gymnasie.
Det väger nog mellan ett och två. Om jag inte vinner på triss idag...då blir det plan tre. Vi får se.
Klädkris, skokris och hårkris
Ska försöka gå på stan snart. idag. Just nu har jag lite av en socialångest eftersom mina kläder är från 2001. Inte riktigt...men nästan.Varje gång jag ska gå upp på stan, göra något extremt socialt (typ gå på bio eller liknande supersociala saker) blir jag helt aggressiv och slänger ut alla mina kläder ur garderoben, provar plagg efter plagg. Allt ser konstigt ut. Jag ser gravid ut, jag ser fet ut, jag ser kort ut, jag ser för lång ut (okej inte möjligt, men har ni inte hört talas om pappa långben-ben på korta människor...skitfult.). Tillslut tvingar jag på mig ett par jeans och en halvsnygg tröjor. Plågar mina örsnibbar med några örhängen och sen är det klart! Tror jag.
För när jag ska ner till hallen då blir det ännu värre. I'm a nervous breakdown personifierad. Vad ska jag ha för skor? Jag äger inga hela skor snart. Och det känns jobbigar än att alla mina kläder är från 2001, livet börjar kännas meningslöst och om ingen snäll person kommer förbi med några sprillans nya jättesnygga skor så tar jag nog livet av mig. Jo jag gör nog det.
Okej, jag tar inte livet av mig. Det gör jag när jag börjar inspektera mitt hår. Jag förbarmar mig själv och min plattång. Jag förbarmar mina brutna hårtoppar (som består till 50 % av mitt hår numera). Jag börjar hetsringa varenda frisör i staden, ingen tid...ingenting. Snart börjar jag nog skrika på den där frisören i luren, vadå ingen tid? Vadå att min hårkris inte är viktigare än någonting annat? Service, hallå?
Hon la på...jävla as!
Ledighet
"Tina är du vaken? Jag är sjuuuk"
Nej, jag sover. Prata inte med mig. Och om jag vore vaken prata inte med mig då heller. Jag finns inte, jag är ledig.
"Tina, kan du inte köpa godis till mig, inte påsgodis, det MÅSTE vara lösgodis.
ååh, jag har inte tid!!! Jag är på tredje nivån på Ratchet and Clank spelet. I got stuff to do. Important stuff.
Förresten måste jag träna också.
När ska du träna då? Kan du inte åka iväg nu? Cykla?
Cykla? Det regnar...och jag ska träna när jag klarar tredje nivån på Ratchet and Clank. Vad är det du inte förstår? Huh?
"Kan du laga mat ikväll...jag tror inte jag orkar...jag är verkligen sjuk..."
Laga mat? Vad tror du jag är byggd av husfru-superduper-krafter? Jag antar att jag ärvt dom av dig? Du kan väl ringa till eh, mormor?
(Så alla nu har klart för sig så älskar jag och min Mamma varandra väldigt mycket. )
